Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
603
hvilken du hyser motvilja. Den låter då ofta som en lögn.
Hade svåger Rooyaards varit mindre snål och girig, så hade
stadskassören kanhända tagit sparsamhetsdygden litet nogare
1 skärskådande. Nu syntes honom hans eget njutningsbegär
till och med prisvärdt i jemförelse med den andres gnideri.
NCKOVA
De stunder Daniel tillbragte hos sina fränder hörde till
de tråkigaste i hans barndom. När farbrodern om aftnarne
kom in i sällskapsrummet, läste han högt ur bibeln. Fastern
tog sig då vanligen en liten lur. Men hvad som ännu mer
förvånade gossen var att fastern allt som oftast aflägsnade
sig och stundom på opassande sätt af bröt läsningen. Detta
senare inträffade i synnerhet, när herr Duchemin var när-
varande. Denne, en gammal stadspedell, var farbroderns vän
och högra hand samt hans medhjeipare i det underjordiska
kriget mot den officiella kyrkan. — En afton, det var mark-
nad i staden, sutto alla tillsammans i salen, herrarne vid
bordet, fastern vid fönstret och Daniel mol tyst vid ett an-
nat fönster. Utanför var det lif och rörelse. Från skär-
marne öfver marknadsstånden föll en ljusstrimma ned öfver
gatstenarne. Mellan det mörka fönstret och marknadsbelys-
ningen rörde sig menniskorna likt skuggor. Daniel satt just
och tittade på en fru, som sittande på en hög stol liksom
på en tron muntert svängde sin slef öfver en puttrande
gryta. Den hvita imman steg i hastiga hvirflar mot den
mörka himmelen och: slog i näsan på de matfriska, gat-
pojkarne, hvilkas svarta silhuetter spöklikt aftecknade sig
framför den glödande brasan.
»Se der bilden af helvetet», ropade plötsligt herr Duche-
min med gäll stämma. »Så skola de till hjertat oomskurna
en gång vrida sig i den eviga pinan.»
Daniel såg upp; de ihåliga ögonen mötte hans, det gul-
bleka ansigtet, öfver hvilket ett återsken af kolelden i bod-
ståndet glimmade, fixerade honom på ett oroväckande sätt.
»Hvem tror du går der ute på marknaden, gosse,
hvem tror du?» yttrade ännu en gång den skräckinjagande
stämman.
Gossen vardt förvirrad och stammade »positivspelaren,
min herre.» ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
