Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Riksdagen 1862—63, Svenska Akademien och Det Literära Anslaget, af Konstans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
njutande af anslaget, synes ju för öfrigt utesluta Kongl. Maj:ts
administrativa lagskipning: anslaget är faststäldt. Ej på siffran,
men dock så, att den ena kategorien i alla händelser af riks-
dagen är tillförsäkrad mer än hälften af de 6,000 kronorna.
Har icke härmed riksdagen gjort det möjligt för vederbörande
myndighet att ställa ecklesiastikministern, å hvars departements
stat anslaget är uppfördt, till ansvar enligt BR. O. $ 30, 2:0:
»skulle mvot Rikets ständers beslut — —- — något af Riksens
ständer faststäldt anslag vara öfverskridet (såsom anslaget till de
äldre), skall statsutskottet genast anmärkning göra?» —- — —
Nå, Akad:n har nöjt sig med att stundom, men mera sällan,
göra som nämda riksdagsbeslut bjuder, och således i regeln öfver-
trädt det, ’utan att detta tillvägagående ådragit Akad:n anvan
näpst än den som möjligtvis af det i pressen gängse tadlet kan
räknas hit. Hvarför Akad:n dristat att sålunda bete sig, derom
har hon ej särskildt upplyst. Kanske har hon dock råkat att
missförstå instruktionen?
Om det blott varit fråga om utdelning för en enda gång,
så skulle — det medgifva vi — riksdagsbeslutets föreskrift:
vare sig — eller ock samt företrädesvis, kunna förefalla otyd-
lig. Skulle nemligen utdelaren då vara tvungen att lemna allt
åt den senare kategorien? HEller kunde han anse, att det i
följd af disjunktionen var öfverlemnadt åt hans skön att ge vare
sig åt de ena eller ock åt de andra? Men då vore ju instruk-
tionen onödig och tillägget »samt företrädesvis? nonsens. Nu är
det emellertid ej fråga om en enda utdelning, utan om en år-
ligen, förmodligen i evärdeliga tider återkommande. Derför
frågas, om ej riksdagsbeslutets vare sig — eller ock samt före-
trädesvis rätteligen innebär, att åt Akad:n lemnades fritt att
antingen hvarje år på samma gång tillgodose begge parterna,
de yngre dock företrädesvis, eller ock att, enär stadgandet om
»tillfälliga honorarier»> ger vid handen, att utdelningarna till de
äldre ej få af dessa bli betraktade som pensioner, utföra upp-
draget på det sätt, att hon t. ex. under 3 år ger allt åt de
yngre, under det att de äldre få allt i 2 år? Vunnes icke: ge-
nom den senare anordningen den stora fördelen, att ett större
antal understödsberättigade kunde få en uppmuntran och vore
den på den grund ej förtjent af att i regeln användas af Akad:n,
i synnerhet som i detta fall riksdagens påbud blefve verkstäldt
så till bokstaf som till anda? Genom sin hittills i allmänhet
följda praxis ger ju Akad:n åt riksdagsbeslutets ord den tolkning,
att anslaget skall årligen utdelas dels till »äldre», dels, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
