Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
737
Mitt hjerta rent som lumlen är. Publiken trodde det vis-
serligen obetingadt, ty allmänheten hade de bästa tankar om
fröken Stoete, men hennes motspelare grinade misstroget.
Detta tyckte kaptenen gick för långt. >Hör du, Bet; den
stackars . ...> ropade han i det hans hårda, valkiga näfve
slog ned på Betjes knä. »Ja visst», svarade denna snyft
(anda hvarpå han med en ursinnig blick på teaterbofven
skrek: »Jag skall kölhala dig, din hök
Publiken ryckte till och såg sig omkring. Några af
åskådarne, som funno sig störda, ropade »sst! SR Jo,
det var ett spektakel! Nu ligger den hederlige kaptenen
någonstädes 1 närheten af Sundasundet på bottnen af sitt
högt älskade, men trolösa haf. Det hade uppstått en storm
och den Allsmäktige lemnade fartyget åt sitt öde. Betje
grät båda ögonen röda för sin »gubbe> och förblef hans
minne trogen.
Ett år hade förflutit sedan »Wilhelmina» gick förlorad
på kusten af Sumatra, när Betje trädde in till Daniels mo-
der. »Frun», sade enkan, »jag har kommit att tänka på att
jag åter måste komma till er. Jag sitter hellre i köket
med klädningsärmarne uppvikta än i min kammare, der det
är så tyst. Jag drömde om »gubben» i natt. Han stod
bredvid sängen och sade att jag "måste göra det.»
Och till svar slog Daniels moder båda armarne om den
trogna fickan. Vid ”Betjes axel grät hon ut och lättade
sitt qvalda hjerta.
ANNAT
Ty med stadskassören var ingen bättring att hoppas:
Den stöt Daniel fick, när han såg sin fader i deta tillstånd,
när han såg sin stackars svage fader ragla in i rummet, bb dena
stöten .var förfärlig. Han kände sig "till mods, som om
hela verlden skakats på sina grundvalar och han sjelf med
ett förtviflans skri sträckt ut armarne för att finna dot att
gripa fast i. Han hvarken kunde, ville eller vågade låtsa
om, att han hade en aning om den frukt tansvärda sanningen.
Men på omvägar, försigtigt och vördnadsfullt och så
finkänsligt, hans sammanpres ssade hjerta tillät, lockade han
sin fader att stanna hemma om aftnarne. Allt gick bra en
fjorton dagar, men så vardt begäret efter spel oc ch sällskap
åter öfvermäktigt. För att rädda sin faders goda namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
