Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
741
hörde ljudet af fotsteg. Daniel spratt till och lyssnade.
Ljudet kom närmare. Någon smög sig förbi hans kammar-
dörr; han såg en svag ljusstrimma genom dörrspringan, och
när han öppnat dörren, som stod på glänt, såg han något,
som han aldrig skall glömma, så länge han lefver.
Med ett tändt ljus i den darrande handen smög sig
fadern, stödjande sig mot trappräcket, försigtigt och ljudlöst
som en tjuf utför trappan. Begäret var starkare än den
svage mannens goda vilja; trånande efter retemedlet, som
han icke kunde undvara, ej kunde sakna en enda afton,
smög han sig mot sin fiende, när denne lockade honom ....
han kunde icke annat. Dödsblek, liksom förstenad, såg
Daniel i ändan på den långa förstugan det gråa hufvndet,
svagt upplyst af det flämtande ljusskenet, sjunka .... och
försvinna.
NNARNRIV.
Två dagar efter ofvan berättade tilldragelse skred vår
vän 1 den heta middagsstunden utför gatan ned mot färj-
stället. Det var en varm augustidag, gatstenarne brände
under fötterna, icke en själ syntes på gatan. De pryd-
ligt målade och fogstrukna husen stektes i solen, gat-
dammet. rök omkring. Likt ett koppartält hvälfde sig
den molnfria himmelen öfver platsen, som låg försänkt i
en dvallik hvila. Urverket i det gamla tornet förkunnade
timmarne och det var som om staden låg försänkt 1 sin
djupaste sömn. Med långsamma steg och het andedrägt
följde Daniel den väg, som förde ned till floden, hållande
sig i den smala skuggan af de glesa almarne, då helt oför-
modadt en besynnerlig, liflig herre kom emot honom. Han
bar en grå mössa med bred skärm, och en lång natt-
rock fladdrade kring benen; kortklippta, stubbiga mustascher
rörde sig med öfverläppen oafbrutet upp och ned. Daniel
igenkände Annas fader. »Stora nyheter, stora nyheter»,
ropade han redan på långt håll, i det han svängde sin långa
sjöskumspipa i luften. »Anna har fått anbud att följa med
till Indien; hvad säger ni om det, såsom guvernant hos
familjen R...., präktig kondition på fem år. Hon är ber-
gad, min herre, hon är bergad. Alla menniskor sitta hemma
och tjuta. Jag sprang min väg från alltsammans Flickan
.
är bergad för hela lifvet, säger jag. Här är det bara släp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
