Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
743
hjertat så fullt, att det hotade att sprängas; han hade ej
längre styrka att tiga och lida. Hon såg honom träda in;
hans upprörda ansigte gjorde henne bestört, men han lem-
nade henne knapt tid att göra några frågor. Och i ord,
som darrade af lidelse och smärta, berättade han henne allt
hvad som låg honom på hjertat, sade henne, att han älskade
henne och förklarade, att han ej kunde lefva utan henne.
Den stackars flickan greps af rörelse, skräck och med-
ömkan vid det hon lyssnade till hans ord. I Daniel hade
hon alltid sett vännen och aldrig — någon annan. Hon
hade umgåtts så fritt och otvunget med honom, just eme-
dan det i hennes hjerta dittills ej vaknat någon annan känsla.
Och denna bekännelse, som kom så plötsligt och oväntadt,
förskräckte och förvirrade henne. Den känsla, hon dervid
erfor, var icke den elektriska stöt som framkallas af gryende
kärlek, det var snarare en känsla, som sammanpressade
hennes bröst, en ångest för den leda, hon motsåg skulle
kommit ett förtvifladt, smärtsamt sökande efter ett svar, ett
ord af tröst, som hon, ack! så gerna velat finna inom sig
sjelf, men icke kunde.
»Lemna mig tid att reda mina tankar», ljöd hennes
smekande svar. Dock, det första intrycket bedrager merän-
dels aldrig en qvinna. Huru hon än vred och vände sitt
bultande hufvud på kudden, huru mycket hon än tillfrågade,
ja, nästan, gjorde våld på sitt hjerta, som hyste medlidande
med hans qval, för att finna ett svar, som kunde tillfreds-
ställa honom — så, som han önskade det, kunde hon icke
älska honom. Ack, denna högsta och heligaste känsla, hon
kommer ej på vägar och stigar, der skäl och vilja hafva
något ati betyda. Med förbigående af hvad vi finna vär-
digast vårt hjerta, gifver hon oss motståndslöst åt det obe-
kanta, som står i motsägelse mot vår egen natur, och det
vi fruktade, förkastade eller undveko, det tjusar henne med
ett oemotståndligt behag. Två eller tre gånger hade hon
sagt ja. Hon höll så innerligt af honom, att intet annat
svar ville flyta ur pennan. Men något, som var star-
kare än hon sjelf, något, som besegrade hela hennes med-
lidande, höll åter hennes hand tillbaka. Hon var för upp-
riktig och äfven för ung för att öfvertala vare sig sjelf eller
andra. Hon kunde aldrig gifva sig, lydde beslutet efter
dagar af tvekan, utan med hela sitt väsen, odelad; på annat
sätt och af andra skäl kunde hon icke göra det. Det bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
