Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Återblick på den musikaliska vårsäsongen, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
781
»Den svarta dominon» daterar sig på Stockholms operascen
från december 1845. Under detta spelår och de närmast före-
gående och efterföljande bildade de Auberska operetterna reper-
toirens nyhetslista, Den tidens förhållanden orsakade emellertid
att en nyhet icke gaf så många representationer i sträck som
nu. Kort förut på hösten 1845 hade »Kronjuvelerna»v f. f. g.
gifvits, men redan i december samma år var direktionen och —
publiken färdig med den operan och »Den svarta dominon» upp-
togs för att mycket snart vika för »Ambassadrisen» och »Sire-
nen», hvilka operor. tillsammans upplefde ungefär — 10 repre-
sentationer.
Man lefde ännu i efterklassicitetens ålder inom det musika-
liska området och Auber hade rätt svårt att finna nåd inför
våra svenska smakdomare. »Svarta dominony ansågs betydligt
underlägsen sina föregångare på svenska operascenen och eget
är att läsa att man den tiden ansåg musiken i denna opera-
comique så — ojemn.
Numera anses »Svarta dominon» som bekant för Aubers
minst ojemna arbete för Opéra-Comique. Men på den tiden ut-
dömde man litet af hvarje såsom dess-dur-kupletterna, finalduon,
dryckeskören, älskarens cantilena (som härom året med hr Öd-
man som tolk ansågs som operans perlay!) o. s. v. och endast
det rent komiska eller rent allvarliga såsom klosterkupletterna
eller bönen fann nåd för de stränge granskarnes öron och —
ögon, ty då för tiden bedömde man i ej ringa grad musik efter
hur den tog sig ut på papperet.
Teatern hade denna tid en första och en andra koloratur-
sångerska, af hvilken den ena kreerade Ambassadrisen och Sire-
nen (fru Gelhaar) och den andra Kronjuvelerna och Hälften
hvar (fröken Fundin). Ingendera af dessa fick emellertid titel-
partiet i denna opera, som i stället uppdrogs åt fru Liedberg
född Widerberg, en dotter till Henriette Widerberg, hvars par-
tier hon i viss mån ärfde. Fru Liedbergs »Svarta domino» lär
ha varit en täck och behaglig uppenbarelse som allt, hvad hon
utförde, men saknat karakter. Rösten gick ej ut med höjd-
tonerna och koloraturen räckte ej till. Det kan vara skäl att
erinra om flydda tiders prestationer nu då gamla opera-habituéer
klaga så mycket öfver hur det nu är mot hur det förr var.
Fröken Torslow gjorde en lyckad debut som Brigitta. Hr L.
Kinmanson måtte ha liknat hr Pelle Janzon i allt som Gil Penz
äfven i rösten, som han lär ha behandlat så trefligt att man ej
tänkte på att han icke hade någon. Fru Bock var en utmärkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
