Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - John Ruskin. En engelsk nutidskaraktär. Af Gustaf F. Steffen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
Men utom denna blandning af stundom exalterad idealism
och sträng, nästan torr realism, innehåller Ruskins estetiska
idébyggnad ett element, som vid första påseendet torde före-
falla sällsamt nog. Det är det för Ruskinismen egendomliga
gocial-etiska krafvet på konsten, dess utöfvare och gynnare. Och
det är detta moment i vår filosofs system, som gör den kärfve,
menniskoskygge engelske puritanen Ruskin till en social re-
formator på samma gång som en estetisk, som gör hans sträfvan,
trots talrika föråldrade besynnerligheter, äkta modern och be-
tydelsefull äfven för dem, som föga sympatisera med andra hans
grundidéer.
Jag har uti Ruskins konsthistoriska afhandlingar funnit
bittrare satirer öfver våra sociala förhållanden och en radi-
kalare indignation gentemot anden och tendensen i vårt moderna
samfundslif än i många socialdemokratiska och anarkistiska bro-
schyrer. Och verkningsfullare än dessa senares ofta svulstiga
och formlösa angrepp äro för visso vår kristne »kultur»fiendt-
lige »Stärmer und Drängers» formfulländade, maktfulla straff-
predikningar. — Ruskin hör till dessa, i våra dagar icke säll-
synta svärmare, som alls ej vilja se någon båtnad i »framåt-
skridandet», i »kulturen» som sådan. Under den vilda jagten
efter uppfinningar, mer produktion och handelsprofit — mena
dessa missnöjda — kan i allmänhet resultatet långt lättare blifva
mensklig degradering, än upphöjelse och lycka. Och om nu varm-
hjertade män, med sjelfständig tankeförmåga och dito handlings-
kraft, finna att ångmaskinerna, järnvägarne, bomullsspinnerierna
och kolgrufvorna förfäa och förkrympa menniskorna millionvis
till kroppar och själar, så är det dessa seende och bättre ve-
tande medborgares oafvisliga skyldighet att uppbjuda allt för att
vräka öfver »utvecklingen» på en annan bog. Ruskin menar
att detta senare endast kan ske genom att uppfostra de lägre
folkmassorna. Dessutom kan en hvar statuera ett godt exempel
genom att till en början reformera sitt eget och de sinas lif.
Hur detta skall göras, har vår profet sökt visa genom att grunda
ett gille, hvars medlemmar skola bruka jorden, lefva enkelt och
sundt till: kropp och själ, afhålla sig från ångmaskiner, osolida
fabriksvaror och enfaldiga lyxartiklar, hvilkas tillverkning är
ett helvete för arbetarne och en sannskyldig förbannelse för konsu-
menternar.
Men — afbryter mig här med otålighet den benägne läsa-
ren — detta är för det första ej alldeles nytt, och hvad har
det med konsten att göra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
