Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - John Ruskin. En engelsk nutidskaraktär. Af Gustaf F. Steffen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
En hel del, goda vänner, svarar vår omstörtningsfilosof.
Ty för det första har konsten oändligt mycket mer vigt för det
sunda menniskolifvet| än vi efter ett århundrades maskin- och
kommers-idioti äro i stånd att begripa — och för det andra
skall en af de ädlaste och mest underskattade konstarter nu
hjelpa mig förtydliga min ståndpunkt och mina afsigter.
Ruskin tänker här på arkitekturen, med hvilken han mycket
sysslat, och hvilken han egnat flera stora och beundransvärda verk.
Lika litet som den kallas en artist, hvilken inskränker sig
till att kopiera händer och hufvuden efter gamla mästare, kan
den kallas en arkitekt, hvilken — såsom : ty värr alltför ofta
är fallet med våra moderna arkitekter — blott kopierar kapitäl,
ornament 0. 8. v. efter antiken. Der mästarens uppfinningsför-
måga och egna lynne spelar en så minimal roll” som i den
moderna renässansarkitekturen kan det ej vara tal om verklig,
lefvande konst. Till bevis hänvisar Ruskin på våra moderna
stadsgators själsmördande enformighet, på boningshusens abstrakta
nakenhet, på de »monumentala»v byggnadernas oändamålsenliga
konstruktion och meningslöst hopkomna utsmyckning. »Vi sätta
dyrbara, fint utförda friser femtio fot upp i höjden under tak-
åsen, der de knapt kunna ses och alls ej skänka oss njutning.
Vi »pryda» ett takkrön med 69 precis lika, »ideala» lejon-
hufvuden, som vid närmare påseende visa sig vara af den mest
ovärdiga, stupida fulhet» o. s. v. Hvadan denna antikens och
den moderna renässausens fantasiarmod i uppfinnandet af planer,
ornament och former samt denna abstrakta, enformiga köld i
utförandet, trots en ofta utomordentlig teknisk fulländning och
finhet? Emedan arbetarne, som utförde ornamenten, voro slafvar,
emedan konstverkets uppfinnare öfverlemnade utförandet åt blott
med mekanisk färdighet utrustade arbetare — emedan konst-
närsarbetet är styckadt i en intellektuel och en mekanisk del
samt sålunda söndradt på två händer: artisten och handtverka-
ren (artist and artisan). Ty Ruskin menar att arbetsdelningen
— våra moderna kulturfanatikers afgud — allt för ofta är af
ondo: vare sig att den ene blott arbetar med själen och den
andre blott med kroppen, eller att den ene blott gör knappnåls-
hufvuden, under det den andre blott knappnålsspetsar. Detta är
icke arbetsdelning, utan menniskodelning och själsdelning. Vi
stycka och stympa våra själar genom detta oerhördt delade och
" Den som finner detta omdöme omotiveradt torde uppskjuta sin
dom ett ögonblick, tills det blir klart, hvad Ruskin allt fordrar af sin
arkitekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
