Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - John Ruskin. En engelsk nutidskaraktär. Af Gustaf F. Steffen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
period och det i högre mening än den grekiska odlingen. Ty
denna utförde med slafvar sina storartade byggnadsverk, hvaraf
följden blef att dessa senare, frånsedt de af konstnärerna sjelfva
utförda bildstoderna och de stora friserna, blefvo till sin orna-
mentering långt enformigare och kallare än gotiken. Och, fort-
sätter vår engelske filosof, medeltiden stod så högt i detta hän-
seende, endast emedan byggarbetare, smed o. 8. vy. då icke alle-
nast betydde arbetare, utan, oskiljaktigt förenadt dermed, äfven
sjelfständigt skapande konstnär — inom en trängre eller vidare
sfer efter naturlig begåfning. Att Peter Vischer och Adam
Krafft, Sebaldusgrafvens och sakramenttornets i Närnberg mästare,
voro fria konstnärer vet man, att de också voro verkliga arbe-
tare" får man ej glömma. Det samma var fallet med byggar-
betarne. Det var fria kommuner af fria konstnärer, som upp-
förde de härliga götiska katedralerna. Och dessa voro intet
annat än storartade komplexer af sjelfständigt lefvande konst-
verk, som tack vare en mäktig, rent kommunistisk samfunds-
anda underordnats en sublim geneceralidé.
Men då kommersialismen och industrialismen kommo med
en allt längre och längre drifven arbetsdelning, blef konsten skild
från handverket. Detta betydde konstens förfall, tv hon kan
blott lefva och uppfylla hela sin bestämmelse så länge hon är
i intimaste kontakt med arbetet, med det arbetande folkets lif.
Och enligt Ruskin är arbetarnes, handtverkarnes och en stor
del af öfriga samhällsmedlemmars isolering från konster och
dess utöfning identisk med hela denna stora majoritets degenera-
tion till sin andliga och materiella existens. Ty vår estetiker
tror fast på att konstutöfning är väsentlig för sundt och har-
moniskt menskligt lif. Gentemot den, som här invänder att den
moderne fabriksarbetaren visserligen är fjärran från något slag
af än så blygsam konstutöfning, men att han genom förbättrad
skolbildning kan lära sig njuta af sina samtida konstnärers pro-
duktioner, framhåller Ruskin att fabriksarbetarens ytterligt en-
sidiga och idiotiska verksamhet mördar hans konstdrift och för-
måga att njuta af konst. Detta är åter blott ett af de många
bevisen derför att en nationell konst, sådan Greklands (delvis),
de norditalienska städernas och det medeltida Vesteuropas var, är
en absurditet, om den ej genomtränger, förskönar och besjälar
allt nationens arbete.
Ruskin är visserligen en den mest varmhjertade mennisko-
+ I ordets hela, för fjortonhundratalet gällande sociala mening.
TS YTTVETSE NP
RRD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
