Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
921
föredraget ändtligen var slut och föreläsaren klifvit ned från
sin tron, kom en och annan fram för att tala med honom.
Det uppstod en konversation. Föreläsaren menade, att det
om somrarne måste vara vackert härute.
»Härute?» återtog en herre med uppdragna ögonbryn.
»Groenewegen är en stad.»
»Lika så god som trots Amsterdam», brummade en
annan 1 skägget.
» Vi hade förr vår egen rätt. Haålen för pålarne till
schavotten finnas ännu att bese», försäkrade den förste.
»Skola vi icke gå in på kafét?» sporde en nykommen.
»Pardon, var så god och presentera mig», yttrade en
vigtig man med glasögon och uppstruket hår.
»Zoelmond, privatlärare.»
»Fägnar mig att göra er bekantskap, herr Zoelmond!»
Zoelmond klef nu fram och stälde sig bredvid förelä-
saren. På vägen till kafét gjorde han sin komplimang.
» Intressant, mycket intressant. Det har sannerligen
förekommit åtskilliga synpunkter i ny belysning.»
» Ahl»
» Skada blott att de feste ej förstå engelska. Enfin!
inför eliten, ser ni, inför eliten.» Herr Zoelmond strök
upp tupén.
Det var som om allt sammansvurit sig den aftonen för
att gifva föreläsaren ett så dåligt intryck som möjligt. Ty
Daniel vardt utkallad till någon, som nödvändigt måste tala
vid honom. Så kom Amsterdamaren att slå sig ned i ett
hörn, der han ej bort vara. Bredvid biljarden sutto näm-
ligen några kortspelande herrar, hvilkas samtal, som fördes
temligen högröstadt, just ej var egnadt att göra en före-
läsare angenämt stämd.
»Men hvad är det han föreläser?» sporde någon.
»Ah, mick-, mock- eller mackbet, i alla händelser en ”bet’.>
Högljudt skratt.
»Jag spelar solo.»
»Jaså, general; hur står det till med gikten?»
» Illa, illa, alltid ett styft ben. Ar det vackert väder
1 afton?»
» Kallt — ni måste bekänna trumf — förtvifladt kallt.»
»Och ni, herr Salomons, har ni också varit och hört
på Macbeth?»
»’Tackar så mycket», svaras det på palestinsk munart.
på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
