Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
922
» Skall jag gå och höra på en tragedi? Jag behöfver blott
en blick 1 min kassakista, der har jag en tragedi. >
»Odi profanum vulgus et arceo», var den första för-
argade SPDT een af föreläsaren ; hans andra var afsky
för den lilla bondhålan; hans tredje det fasta beslutet: en
gång och aldrig mera. BSlutligen fann han likväl alltsam-
mans så löjligt att han brast i skratt.
NEIL
Men Daniel var nedstämd och förlägen, när han befann
sig på hemvägen med föreläsaren. Ämnet Haden. icke slagit
an. Det var för styf kost första gången. Det gjorde ho-
nom ondt, att han icke kunde visa föreläsaren, huru som
det bland publiken fans en och annan, som egde bildning
nov alt njuta af och värdera det fängslande föredraget. Men
detta var icke det enda som satte honom i misshumör.
Hans behagliga adjutant hade öfvergifvit honom; en fnurrig,
gammal gumma hade kommit i stället. Hos jungfru Görtz
höll ingen länge ut. Hans kammare tycktes honom dyster
och ödslig. Kakelugnen rökte in och allting stod upp och
ned. Huru saknade han icke den flinka, händiga flickan.
Detta allt gjorde, att han förhöll sig tyst på hemvägen.
Föreläsarep för sin del hade lika liten anledning till be-
låtenhet med sin afton. Mannen bredvid höll han för en
stympare. »Hur skall jag kunna stå ut med den här heder-
lige Groenewegaren de timmar jag ännu måste tillbringa
här?» tänkte han.
De gingo genom boden och uppför trappan till Daniels
bostad. Lampan var tänd; med sina böcker, sina taflor,
sina väl putsade möbler såg rummet gästvänligt och hem-
trefligt ut, ännu glimmade det äfven i ke SER SRen men vinet
var ännu icke framsatt, som han hade befalt. Ack, hvar
var bSteintje! Förundrad såg främlingen sig omkring, ka-
stade en blick på bokhyllan, en annan på det uppslagna
pianot med de stora nothögarne.
»’Tag icke illa upp, men har jag verkligen nöjet att
stadskassören . ..» 3armhertige himmel! Tänk om fan
glömt sig... om det var rektorn eller pastorn eller kanske
hans adjunkt, en aflägsen slägting till honom ....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
