Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
At RENSA Ränta IDE
ERNER
a
928
Sålunda kände han alltså för första och sista gången —
o ödets bittra ironi — en qvinnas hufvud hvi la mot hans
bröst. Daniels armar darrade, hans fötter slunto. Lyck-
ligtvis syntes snart ett ljus. Han stod framför ett litet hus
och han bultade med töflarns mot dörrspegeln.
»Hvem är der?» sporde en röst inifrån.
»Öppna, 1 Guds namn, Öppna.»
Rigeln drogs ifrån. En kraft tigt bygd, redan till åren
kommen qvinna visade sig. Hon boll handen för ljuset,
som hotade att blåsa ut. Endast hennes vanstälda ansigte,
öfver hvilket skuggan af fingrarne bredde sig, var synligt.
»Herr Daniel, o min Gud, hvad vill detta säga?»
»Stäng dörren, Betje, jag bringar er en olycklig, som
vi måste bistå.» Han de flickan 1 armstolen, i hvilken
den hederlige sjökaptenen fordom brukade sitta och röka
sin pipa. Betjes lampa belyste den fina ovalen af de lik-
bleka kinderna. De långa silkeslena ögonfransarne lågo
pressade mot kinderna så hårdt, som om de aldrig mera
skulle uppslås. Kapuschongen, som hon dragit OR r huf-
vudet, hade glidit ned, så att det fina hufvudet var bart.
En tung, svart, upplöst hårfläta hängde drypande af va
öfver axeln ned på bröstet.
»Jo, det här var skönt», sade Betje, när Daniel hade
satt henne in i de närmare omständigheterna.
Den kraftiga borgarfrun stod der rak sopn tt ljus och
blickade, med högburet hufvud och armarne i kors öfver
bröstet, ned på sin fallna syster.
»Min herre», sade Betje, >hon har fått alldeles hvad hon
förtjenar, den slinkan. Hvem har sagt att hon skulle slå
sig i slang med dem, som stå öfver henne? Har hon inga
armar på kroppen för att ge en gunstig junker, som pratar
dumheter med henne, ett slag 1 ansigtet?»
Daniel gjorde en rörelse.
»Ja, min herre, ni är som alla andra karlar. En vacker
flicka, som lipar, den kan ni inte stå emot. Ni tror allt
hvad en sådan der jänta behagar duka upp för er. Jaha,
min herre, skam att säga det, men de linda er om fingret,
min herre.»
Allt medan Betje sålunda lättade sitt hjerta, fuktade
hon läppar och tinningar på den afsvimmade flickan med
bränvin,
»Jo, jag skulle haft ett sådant infall, jag, i min dag!
€ OO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
