Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESPEN
929
Far min han skulle nog ha piskat sattyget ur kroppen ——
det kan ni lita på.
»Hon har inga föräldrar mer», sade Daniel.
»Så mycket mera skäl då att söka taga vara på sig sjelf.
Förförd! Kantänka! Ungdomen blir sämre för hvar dag.»
Den ifver, hvarmed Betje under tiden öfvade sitt kär-
leksverk, stack bjert af mot det hårda i hennes ord.
»Vet ni, hvad en sådan här jänta borde ha? Jo, ett
kok stryk borde hon ha. Det är icke värdt att göra så-
dana der miner, min herre. Afven jag har varit ung. Det
skulle göra henne mer godt än att karlar beklaga henne.
Att först draga skam och vanära öfver sig och sedan låta
en annan bära följderna. Äran växer inte ut igen liksom
håret... Ar hon borta, så är hon borta.»
Fordom var ni icke så känslolös, Betje», sade Daniel,
»mot menniskor — som voro svaga. Hvarför är ni nu så
hård mot ert eget kön?»
Betje gaf intet svar; men hon höll handen under pan-
nan på flickan, som just nu slog upp ögonen för att åter
sluta dem: Förande ett glas med någon varm dryck till.
hennes läppar, sade hon nu något mindre sträft:
»Drick, flicka!»
Vändande sig derpå mot Daniel, tillade hon: »var så
god och gå in ett ögonblick i rummet här bredvid. Hon
är genomvåt om fötterna, jag kommer genast efter.»
Der stod han nu och hörde, huru den ena qvinnan
talade till den andra.
Det var just icke något ömt tal, men det var måhända
helsosamt.
Ni kan tacka Gud på era båda knän, att den EE
lige herrn varkunnade sig öfver er. Se här — stick i
fötterna i mina tofflor. Om ni varit min dotter, hade jag
slagit armar och ben af er — der har ni en varm duk a
svepa om er.» Daniel hörde flickan gråta öfverljudt.
Han hade gjort upp sin plan. Betje skulle följande
dag föra henne till... R., en plats der ingen kände hennes
fel. Der bodde ett hederligt borgarfolk, som stod i för-
bindelse till hans föräldrar. De aåpte mottaga flickan. Han
visste, att de skulle göra det — när han bad derom. Och
sedan fick man väl se. Kostnaderna skulle han anskaffa,
äfven om det måste ske med andras hjelp. Så tänkte, be-
slöt och öfverlade han med Betje. När allt var aftaladt,
Ur Dagens Krönika. VIII. 11-12: 60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
