Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
930
trädde han ut 1 det rum, der flickan befann sig. Hon höll
händerna för ansigtet medan han, stående bredvid armstolen,
meddelade henne, hvad som var beslutadt.
»När vi göra vårt bästa för att blifva bättre, Steijntje>,
tillade han, »så fins det nåd hos Gud och . menniskor. >
»Ja, när de äro så goda som ni», mumlade Betje mel-
lan tänderna.
Steijntje sänkte sitt glödande ansigte ända ned mot
sina knän, medan han talade. Men när han gjorde min af
att aflägsna sig, grep hon, högljudt gråtande, hans hand och
tryckte den mot sin kind. Med sina läppar vågade hon
icke vidröra den.
Verlden’ är full af jämmer och sorg, tänkte Daniel, då
han befann sig på åter vägen hem. Vi måste hjelpa till att
bära eländet. Huru skall man lugnt kunna nedlägga sitt
hufvud och skiljas hädan, om man ej utplånat någon siffra
från det stora af skuld och smärta, som trycker här
i verlden. DLifvet tyckes ej vara anlagdt på att vi skola
rara lyckliga om icke möjligen någon gång, för ett ögon-
blick, i förbigående.
XLIIIT.
Daniel vände sig om hjelp til förförarens fader, sonen
hade kort förut spårlöst försvunnit från’ staden. Svaret
tvärt afslående. Fadern utlät sig i bittra ordalag om sonen.
»Jag kännes icke längre vid detta olyckliga sorgebarn så-
som min son», så slutade han.
Daniels jerk sa sammanpressades vid läsningen af detta
bref. Äfven doktorns fru skakade på hufvudet, då han
framstälde saken för henne.
»Jag hoppas, på framgång för edra bemödanden>, sade
hon, »men jag tviflar derpå. Flickan var varnad, och ändå
gick hon vilse. Det kommer icke att inbringa mycket,
fruktar jag.>
»Men vill pi då, att jag skall lemna henne alldeles åt
sitt öde? Huru kan ni. tänka så, ni som är så god mot
andra, ni som sjelf är mor...-.>
as får anhålla, att ni icke ens i aflägsnaste mån ville
sammanställa mina döttrar med denna... med denna...
ropade doktorns fru, djupt rodnande, nästan häftigt.
»Men denna qvinna har äfven hon en gång varit ren
HH kl
fl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
