Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
OSP
SR 2
död
liksom era mera lyckliga barn. Hon stod ensam i verl-
den, ensam liksom jag.... min svagare medsyster. Hon
föll för det hon var vacker. Om jag icke gjorde åtmin-
stone ett försök att rädda henne, hvilken omenniska skulle
Jag
fruar, äro så hårda mot de fallna?»
Dokt orsfrun stod upp, såg på Daniel och svarade:
Önska icke att vi skola hafva större fördrag med
synden, mindre afsky henne och känna mindre blygsel för
de förvillade af vårt kön. Önska det ic ske, för samhällets
bestånds skull. Er sträfvan finner jag likväl ädel, och jag
vill hjelpa er, himmelen gifve, att ni icke får otac sk till lön
för er godhet. 5
»Och äfven om så vore? Det skulle visserligen smärta
mig för det stackars barnets skull, men min pligt att söka
rädda henne är derför icke mindre bjudande.»
Denna afton giorde Daniel ett djupt bål i den blyg-
samma summa, som han lagt af för sin musikfest. Du
ser ut», tänkte han leende. för sig sjelf, »som om jag ej
får använda något för egen räkning. Detta är nu en
gång mitt öde här i verlden. Måtte jag bara i Guds namn
lyckas, så skall jag aldrig ångra dessa penningar.»
Steijntjes barn dog vid födelsen. Sjelf tillfrisknade hon
långsamt. Daniel sk affade henne plats hos goda menniskor.
Och hon gjorde ej skam åt hans förväntningar. I fyra år
hade hon nu tjenat i den familj, som upptagit henne. Det
muntra lynnet var försvunnet på allvar och hade lemmnat
plats för ett stilla väsen. Hon tjenade troget och ärligt
sitt busbondefolk, som högeligen berömde henne och, Jikson!
Daniel en gång, fäst sig vid hennes behagliga person. Men
jag Sr då vara. Huru könuner det sig likväl, att ni, gifta
det glada lynnet från fordom fans icke. mer. ’ Vid slutet af
det fjerde året lät en rask handtverkare anmäla sig hos
Daniel. Arbetaren satt först en stund och tummade för-
lägen sin mössa; han visste synbarligen icke huru han skulle
börja. Till sist slapp det dock ur honom. Hans ärende
var att bedja Daniel hjelpa honom att öfvertala Steijntje
att gifta sig med honom.
»Hon har begått ett fel, min herre», sade den hurtige
ynglingen, i det han vände sitt ärliga ansigte mot Daniel.
»Hon har sagt mig det, min herre, så har hon. Och
hon har äfven sagt mig, att en hederlig handtverkare nu-
mera ej kan taga henne till hustru. Men ser ni, min herre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
