Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
932
jag håller så innerligt af henne. Jag har.... förlåtit henne
det Och deri tror Jag icke, jag gjort orätt.»
»Nej, det har ni visst idee det har ni visst icke», sva-
rade Daniel, hvilkens ögon i detta ögonblick öfverdrogos med
en dimma. Det gifves ändå afundsvärda ögonblick här i
lifvet.
»Det har ändå icke nyttat till något, hon vill absolut
icke höra talas om något giftermål. Men sedan hon nu
sagt mig allt, hvad ni gjort för henne, och att ni räddat
henne från vanära och undergång, hvilket allt ni gjort som
en hederlig karl, och för hvilket Gud må löna er, så har
jag tänkt som så, att jag skulle gå till er och fråga er, om
ni skulle vilja hjelpa mig för att bringa henne på andra
tankar.»
»Om hvad jag får höra om er, min vän, är lika godt,
som det ek ni gör på mig, så vill jag göra det. Ja,
då lofvar jag, att jag skall göra mitt bästa för er.
Daniel räckte den räcke arbetaren sin hängd. hvilken
denne tryckte med en kraft, som om han velat kran SÖN-
der den i smulor. »Här står jag nu som äktenskapsmäk-
lare», tänkte Daniel, medan ett leende halft blidt, halft ve-
öde ullt spred sig öfver hans tankfulla ansigte.
Han skakade på hufvudet, betraktade sina långa,
fingrar, som ännu voro röda efter den andres jernnäfva
och satt en stund fördjupad i sina tankar. De 6
han sig hastigt. »Gudskelof, så är ändå en menniska räddad.
Då har jag i icke lefvat förgäfves!> Han slog upp sitt piano
och lät fingrarne löpa öfver lb ernierna, hvarvid tonerna
Sprungo fram och rullade som perlor under hans finger-
spetsar och öfver hans missbildade ansigte och den jemna,
rena pannan spred sig sommarsolskenet med välbehag.
NEIV?
Nu vika och fördunklas gestalterna, som befolkade min
tysta studerkammare .. Ännu en gång kommer dock sy-
nen tillbaka. Vi äro hemma hos vår doktor. Ett eget
slags lukt förråder redan vid inträdet, vid hvilket vigtigt
besty r husets damer äro sysselsatta. Här försiggår den stora
rengöringen med sin attiralj af såpa och skurborstar. Jag
ser det gammalmodiga köket med de blankskurade koppar-
kärlen, den väldiga spisen, i hvilken, från den uppstaplade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
