Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jaa
vedbrasan, eldens röda tungor skjuta upp och slicka den
nedsotade kitteln. Der ofvanför reser sig spiskappan, be-
skuggande elden med sin bård af randigt kattun medan en
rad af blåa porslinstallrikar står uppstäld som prydnad
längs spiskransen. Doktorsfrun med klädningsärmarne upp-
vikta och förklädet om lifvet står vid en stor kista, ur hvil-
ken hon plockar upp porslin. En flicka i blomman af tre
och tjugu år — äldsta dottern har den funnit en egen
härd — bär en hel stapel tallrikar på armen. De runda
öderna blossa i eldskenet och det rika blonda håret, ett
arf efter modern, böljar i glänsande bugter kring hennes
tinningar. » Mamma, det blir ett helt torn», ropar flickan,
som ser tallrikarne växa henne öfver hufvudet. Husmodern
borrar just sitt skarpa öga 1 bottnen på kistan. Der ligger
en peppardosa begrafven i dammet. Denna har hon just
gripit och håller henne triumferande inför tjensteflickans vidt
uppspärrade ögon — den enfaldiga Mietje hade svurit på
att peppardosan var förkommen — när Doktorn med all-
varsamt, bekymradt ansigte, brådskande trädde in.
Louise, sade han, »sluta med det der ett ögonblick.»
» Stra mL gu bbe — ack, Mietje, tag då i en gång.
Stå icke der och dröm. På ögonblicket, gubbe... nej der,
på serveringsbordet. Flicka, hvar har du dina oks
» Louise», sade doktorn åter, men denna gång med en
ton, som öfverraskade henne, »låt nu vara».
on kände sin man; hon vände sig om och frågar för-
Hon känd sd le sig h frågar f
skräckt: »är det något?»
»Ja, det är något. Jag kommer från Daniel. Det står
inte bra till med honom. Han har hjernfeber. »
»Det är väl icke farligt?» återtog frun med: återhållen
Det I icke farligt?» återtog f 1 återhåll
andedrägt.
»Jag kan ännu ej bilda mig någon åsigt derom», sva-
rade hennes man, rynkande pannan. Dok torn teg ett ögon-
blick. Derpå föll hans hand med kraft ned på serverings-
bordet. »Det skulle göra mig ondt.>
Hans hustru rycker af sig förklädet och kastar det till
flickan: »Mietje», säger hon, »tag af kitteln och gör såpluten
klar. Hvad skall jag säga? Det måste gå som det går.
Om jag är tillbaka innan qvällen, vet jag ännu icke. Hör
efter hos jungfru. Lize....>
»Hvad tänker du göra?» frågar doktorn.
»Jag går till Daniel!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
