Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Thomas Thorild, en lefnadsteckning af Klas Fåhræus, anmälning af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rna OPEL o—— = .ttt0pg]
Literaturkritik.
Thomas Thorild, en lefnadsteckning af Klas Fåhreeuvus.
Albert Bonniers förlag.)
Detta arbete innehåller ett försök att gifva en rättvis be-
lysning åt en författare, hvilken antingen — såsom af Atterbom
—- allt för högt uppskattats eller också fått en något styfmoderlig
behandling i vår literaturhistoria. Författaren har icke lemnat
några egentligen nya bidrag till Thorilds karakteristik. Han har
icke framletat nya källor eller nya uppgifter. Och detta har
heller icke varit hans afsigt. Hvad han önskat och hvad han
gjort, är, att han framstält Thorilds karakter och derigenom
gjort rättvisa åt en af de ädlaste naturer, som den svenska
vitterheten lärt oss känna.
En natur som Thorilds har lätt att skaffa sig fiender, och
de flesta skola vara benägna att fördöma honom, menar för-
fattaren. Hans sjelfkänsla har dervid spelat honom de största
spratten. Ty folk har nu en gång för alla svårt att fördraga,
när en person säger om sig sjelf, att han >»föresatt sig full-
komligheten» eller andra dermed sammanhängande uttryck,
Med styrka och vältalighet häfdar hr Fåhreus, huru oberättigade
dylika siags omdömen äro. Det är nämligen icke så alldeles
lätt för en person, som verkligen är öfverlägsen, att hela sitt
lif igenom vara okunnig om denna öfverlägsenhet. Och känner
han till den, ligger det åtminstone bra nära till hands, att han
låter detta slags sjelfkännedom, om uttrycket tillåtes mig, un-
derstundom komma till orda, någon gång äfven på ett sätt,
som icke är alldeles oblandadt behagligt för hans omgifning.
Det kan vara oklokt att gifva denna sjelfkänsla luft. Det kan
till och med bero på bristande finhet, att man gör det. Men
det är icke desto mindre säkert, att den indignation, som en
dylik öppenhjertighet väcker, icke alltid är af det rätta slaget.
Ty det blir ofta den sårade medelmåttan, som hämnas på geniet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
