Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Thomas Thorild, en lefnadsteckning af Klas Fåhræus, anmälning af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94.0
Denne man begick misstag mot Thorild och Bellman, de
största skriftställare i Sverige. Han var aristokrat till sin smak,
och denna egenskap ledde understundom hans sympali på afvägar.
Men hans ädla tro på förnuftet, hans lifslånga kamp mot vid-
skepelse och fördomar, hans lefvande tro på sanningen, hans
humanistiska verldsåskådning, som följde honom in i döden,
hvilken -— icke ens den — förmådde kufva hans fria tanke
— allt detta bör vara nog att ställa honom på en plats för
hög för att förblandas med mobben af Thorilds vedersakare.
Afven när det gäller honom, torde den förklaringen få gälla
som antaglig, att när man blir retad, förgår man sig lätt. Det
må sedan gerna vara ett fel att låta reta sig... Hvilken upp-
fattning man än må ha om värdet af Kellgrens skaldskap —
ett är visst: dess innersta kärna var samma kärlek till tankens
frihet och sanningen, som besjälade Voltaire. Att behandla
honom som en medelmåtta, är orättvist. Geniet framträder under
olika former i olika temperament.
[ fråga om språkbehandlingen är hr Fåhreus’ bok högst
märklig. Der fins sidor, som äro syperbt skrifna, sidor, som
röja en afgjord originalitet i sättet att låta tankarna träda läsaren
till mötes. Men denna språkets originalitet är ännu långt ifrån
utbildad. Det är snarare ett sökande efter en egen form än
en färdigbildad sådan. Man snubblar oupphörligt öfver meningar
och satsfogningar, som äro så tunga och så onödigt besynner-
liga, att man nästan kommer att tro, att Tborilds egna besyn-
nerligheter frestat författaren. Våra nordiska språk äro verk-
ligen ej alltid så klara i sin form, att man behöfver stäfja dem
i detta hänseende. Ett par gånger kommer en ren omening,
hvilken tyder på bristande omsigt vid korrekturläsningen. T. ex.
sid. 2 följande sats: »Thomas 1 vaggan och sex syskon sutto
moderlösa i det fattiga hemmet.> Sådant bör undvikas, emedan
de flesta läsare af dylikt mottaga ett ogynsamt uttryck, som är
ännu större än hvad saken är värd.
Allt i allt är emellertid hr Fåhreus’ bok om Thorild ett
debutarbete, som ”berättigar till förhoppningar. Kärnan i Tho-
rilds karakter har förf. gripit rätt, och det intryck, boken
efterlemnar, är lefvande. Det är egendomligt nog, att en ung
författare i våra dagar debuterar med att skrifva om Thorild.
Gustaf af Geijerstam.
a +
ETEN
BERSSEESESNESSNETA
ERAN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
