Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Några Thorild-drag, af Birger Schöldström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
USA LR SKER 3
meöo ss RESTEN
942
ömklig. Har aldrig skadat och aldrig rört mig.> I den be-
kanta »Straffsången», som följande år utkom, frambryter dock
hans harm häröfver mycket tydligt:
I träskets dunkla ånga — märk!
Der strålar sumpens genius,
Det plattas Aristophanes.
O Kellgren, kyss din Envallsson o. s. v.
Det kan vara af intresse att citera hvad Leopold i anförda
stället tio år derefter yttrar. Han säger: »Socrates, Min Herre,
som ni citerar, igenkändes på scenen af hans namn, som der
bibehölls. Hos oss åter måste en narr igenkännas blott på
karaktären af hans galenskap, i hvilket fall komedien är god,
oskyldig och värdig det allmänna snillets bifallande dom. Är
det ej detta allmänna snillets dom, som genljuder med upp-
repade gällskratt i komiska teatersalen, så ofta man spelar den
lilla pjesen Målaren kär i sitt original, hvars öfversättare för-
tjenar så mycken heder för den personnage han der tillagt? eller
känner ni ett offentligare sätt att afkunna denna dom? Men
ni skulle kunna komma oss att dö af skratt M. H., innan vi
efter er metod kunde bevisa er att vi hafva lof att le.»
Nu synes imellertid förhållandet vara, enligt hvad som kan
inhemtas genom en jemförelse imellan originalet och öfversätt-
ningen, att ingen »personnage blifvit tillagd», åsyftande att karri-
kera Thorild, men väl, att betydliga tillägg i svenska öfversätt-
ningen, hvilka uppenbarligen afse Thorild, finnas i målaren
Albertis parti. Thorilds förakt för rimmet och hans patetiska
stil parodieras starkt. Så yttrar målaren i andra akten, när
han ser sin tillbedda komma, följande ord, som ej hafva den
ringaste motsvarighet i originalet:
Mitt hjerta börjar brinna,
Min anda börjar på att vettet öfvervinna;
Den himmelsk blir och, tysk gudomlig och sublim,
Att jag ej mer kan tala uppå rim.
Derefter utbrister han i följande orimmade emfatiska ut-
gjutelse:
Kom! Kom fram! Min vän, förträffliga skönhet! Min engel!
Engel! Min seraphim! och cherubimernas drottning!
Intag sitt säte, sin thron! sin thron, majestätisk, gudomlig,
Gudisk gestalt och gebörd, högädla, ömma Passioner!
Evigt blir blott mitt kraf det högsta, sanna och sköna. —
I inbildningens flygt med sinnenas strålar beskåda
Slafven, älsklingen, träln, som suckar, dyrkar, tillbeder.
Flammande anblick! lik den verldsbestrålande solen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
