Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
teatersladdret och prat om sin fina toalett i akt 1, don Manuels
smak för pjeser med nätta kärlekshistorier* och prisande af
arbetets glädje eller Miguels platta kvickhet om den äkten-
skapliga idyllen, den i originalet obefintliga hotellvärdinnans
sladder om den snälle Ernesto etc., ja inte ens förspelets
poem och andra aktens fadda akrostikon. Förspelet är icke
det minst omkrånglade. Antagligen för att få fram en extra
fin pointering och illustrering af de förändrade förhållandena,
ställer bearbetaren i förspelet till hela episoden med fruns
långvariga besök, poemläsning etc. och låter henne derpå i
andra akten säga, att förr gick hon otvunget in i hans rum
som till en bror, men nu kommer hon smygande som en miss-
dåderska, och så tillägger hon i ungefär följande för situationen
tämligen fadda vändning: Hur kommer det sig? Kan ni för-
klara det, ni som är klokare än jag**?
Hos Echegaray upptogs förspelet nästan uteslutande af
Ernesto och Manuel, medan Julia, som ej är invigd i drampla-
nerna, kommer flyktigt mot slutet. Danteepisoden, dikten och
redogörelsen för det inbördes förhållandet, hvilken ursprungligen
endast finnes i akt 1, förskrifva sig från bearbetaren.
Flera karaktärsdrag, som hos Echegaray förläna personerna
mera innerlighet och naturlighet och äfven större sympatiskhet
och upphöjdhet, ha genom bearbetningen gått förlorade och
personerna synas i åtskilliga hänseenden ganska omformade.
De känslor af beundrande dyrkan och vördnad, hvarmed i syn-
nerhet Julia, men äfven Ernesto ser upp till Manuel, framträda
* I originalet låter det helt annat; i dramer vill han framför allt ha
olycklig kärlek, ty hans hem och hans hustru bereda honom lycka nog.
** Strax förut hade Ernesto uttryckt sig ungefär lika banalt och
ospanskt : »ni vet att jag till dess fulla värde vet att uppskatta det
förtroende hvarmed ni godhetsfullt hedrat mig. Ni kan derför vara
lugn. Och nu svarar han på den ofvannämnda frågan: Jag kan ej
svara på det. Inför denna förändring står jag rådlös. — Det är allt
en för situationen passande stämning i dylika vändningar, vill jag tro.
I akt 1 scen 2 svarar i originalet Mannelja Ernestos oro för skvall-
ret att hederliga personer med ädla sträfvanden bry sig föga om verl-
dens prat och ju högljuddare det pratas desto suveränare och dju-
pare förakta de skvallret. Lindau eller Wijkander svänga om det till
något sådant som: Man kommer ingen vart med prat. Det är bara
saken som har betydelse. Och i följande scenen vill Ernesto tolka
sin tacksamhet genom att säga sig vara dugtigt bortkommen (!)
när hon skall ge luft åt sina känslor, men hjertat, det var nog
fullt det. Hvarjehanda dylika för situation, karaktär och nationalitet
ytterst platta stilprof torde kunna uppletas med lätthet, men det
må vara nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
