Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Några spörsmål angående Sveriges yngre literatur af En gammal man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
samma; då jag kunde förstå på min käre Carl, att det inte
vore deri det moderna skulle ligga.
Den poetiska frun dog emellertid i sinom tid, och hen-
nes dotter ur första giftet återvände till sin pappa, och hur
det var, så blef pappa omvänd till en mera poetisk tillvaro,
och de två lefde lyckliga och glada till dagarnes ända.
Jag hade mycken glädje af min julklapp. Den tycktes
mig vittna om en poetisk uppfattning, sådan jag i ungdo-
men lärt fatta, och hvilken jag med ett visst vemod tyckt
mig sakna hos den senare generationen. Dessutom hade
jag ett personligt intresse af frun, derför att jag förut träffat
henne och till och med blifvit mycket nära bekant. Det
var i Danmark, der hon också var gift och hade en son,
hvars öden J. P. Jacobsen mycket rörande beskrifvit i bo-
ken Niels Lyhne. Jacobsen egnar visserligen icke mera än
ett par sidor åt henne, men man lärde ändå känna henne
så noga, att det var som om man lefvat i hennes närhet i
åratal. Derför var jag glad att få höra mera om henne.
Men hvari det moderna ligger, det har jag aldrig fått
veta. Jag hade trott, att det unga Sverige var en del
personer, som man misstänkte ogilla statskyrkan, svenska
akademien och en del andra ärevördiga institutioner, och
ehuru det nu inte föreföll mig så märkvärdigt, enär äfven
på min tid de unge inte hade någon respekt för dessa in-
stitutioner, så var det dock något man kunde förstå. Men
det måtte vara ett misstag, åtminstone vet jag ingenting i
»På Torpa gård», som kunde stöta Rundgren — det är ju
så han heter, chefen för de båda nämnda inrättningarna?
Man gjorde på min tid en mycket sinnrik distinktion,
som kanske icke gillas mera, mellan innehåll och form i ett
konstverk. Då jag icke kunde upptäcka det moderna i ifrå-
varande romans innehåll, läste jag om den för att nogare
studera formen, men får bekänna, att jag blef nästan lika
klok för det. De hade på Torpa gård en liten bäck med
en qvarn, och förf, säger, att det eviga enformiga ljudet
derifrån var karakteriserande för lifvet der. Att så der sym-
bolisera naturen var mycket vanligt i min ungdom, fastän
man då vanligtvis icke lät en qvarn symbolisera vissa en-
skilda menniskor — det fans nämligen på den tiden så
många sådana der qvarnar. Nu är det ju deremot ångqvar-
narne, som ge typer, trodde jag. Inte kunde jag se något
annat heller i bokens form, som föreföll mig nytt och mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
