Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Några spörsmål angående Sveriges yngre literatur af En gammal man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
dernt, men, som sagdt, boken tyckte jag för min del om,
det var som en helsning från gamla vänner.
Men jag är inte nöjd ändå. Det är förargligt, när
man tager en bok för att studera en ny tids fysionomi, att
inte finna annat än en gammal kärlekshistoria, som lika väl
kunde vara från hvilket annat land eller hvilken annan tid
som helst. Det är sant, att man på min tid brukade skildra
två älskandes mödor för att få hvarandra, och att man nu
skildrar huru de inte draga jämt, sedan de fått hvarann.
Det är en förändring, men snarast en försämring. Då de
unga tu sträfvade mot hvarandra, hindrade af personer och
förhållanden, som voro för dem ogynsamma, lärde man för-
stå, hur denna omgifning tänkte och huru dessa förhållanden
gestaltade sig, man fick med andra ord en liten kulturbild
utöfver sjelfva kärlekshistorien. Nu får man bara veta huru
ett par makar gå och »tjura» och inte »förstå» hvarandra.
Ha menniskorna nu för tiden inga intressen, är det ingen-
ting utom deras själlösa samlif, som upprör dem, gör dem
glada eller sorgsna, tro de något, sträfva de efter något —
ingenting får man veta. Herr Hedberg talar om att Torpa-
gården sköttes väl (utom trädgården) och att flera förbätt-
ringar infördes i landtbruket. Det är så tunnt som hvad
som meddelas i Odhners historia om »den inre odlingen»
under en regent. Vi gamle, som alltid inbilla oss, att ung-
domen har tusen planer, att nya idéer upptaga de nya gene-
rationerna, att de ekonomiska, politiska eller konstnärliga
förhållandena tagit nya former och som i literaturen söka en
spegel af en ny tid — oss afspisar man med förlegadt prat
om poetiska naturer. Veten I, mina herrar, om jag inte
vore rädd att förarga min käre sonson, skulle jag påstå, att
I icke ha’n mer än en af ungdomens egenskaper — grön-
heten !
Ja, så kan man förifra sig, fastän man är gammal och
grå. Det förefaller väl det unga Sverige besynnerligt, ty
der tyckes man inte kunna förifra sig, det tror jag mig ha
förstått.
Nå, herr Hedberg är en passiv natur, sade min unge
Carl. Låtom oss läsa herr Geijerstam. Hans sista bok —
åtminstone den sista jag sett — heter Pastor Hallin. Den
handlar om en tarfligt begåfvad ung man, som läser på
prestexamen och lyckligen blir prestvigd efter att ha anfäk-
tats af en del tvifvel, så djupgående, att han varit nära att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
