Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Musikalisk revy af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Marcellins har i akt I ett fullkomligt primadonnaparti,
som ej bief illa lottadt med frk. Karlsohn. Duetten med
dess nätta filigrams öfverraskade oss mindre än det Betho-
venianska sätt, hvarpå sångerskan sjöng C:moll-C:dur-arian.
Frk. K. är ju också ofta anlitad kyrkosångerska. I canon
pointerade hon bäst af alla imitationerna och underordnade
sin stämma berömligt Fidelios, hvilket hon ej gjorde med
frk. Wickmann, hvilken blefjemmerligt kullsjungen af denna
visserligen ej starka men märkvärdigt så att säga »hörbara»
soprano leggiero, hvars täcka silfverklang och otvungna kolo-
ratur alltid pryder sin plats. Spelet var ända upp i fonden
och nästan mellan kulisserna alltid i rolens anda, lifligt,
näbbigt, småkokett. Mot henne spelade ej illa den nye
Jacquino, hr Nilsson med sina niais-fasoner à la Dahlgren,
troget och ej dumt kopierade. Sången trängde ej öfver
rampen, men frk. Karlsohn, som hört prestationen, lär ha
uttalat sitt gillande.
Hr Kundquist borde kanske ha bibehållits som Pizarro
trots många betänkligheter af det enkla skäl att han är den
ende nordiske operasångaren, som kan hålla D:moll-arians
glansrika men svåra opraktiska ackompagnement och sångkör
stången. Hr Nggren^ som till på köpet var halft hes, drunk-
nade; blott D och E och några bas-toner kommo fram.
Spelet var ej oäfvet och torde liksom sången komma att
taga sig. Beethovens musik behöfver man minsann tid att
införlifva sig med. Den grå timbren i hr Nygrens röst
torde för resten komma att göra en bof af hr Nygren flera
gånger — på scenen.
Emellertid är väl Pizarros rol egentligen ansedd vara
ett barytonparti, men salig Beethoven kände inga gränser
for rösterna, som man vet, och derför annekterar Pizarro
oupphörligt från basarne. Hvilken bof!
Basar fins det godt om. Hr Sellergrens röst borde
fliteligen träneras, det är materiel ännu, men snart blir det
försent, liksom det blifvit för hr Strömberg, hvars goda
teatervana och ej förkastliga individualiseringsförmåga ej illa
togo sig ut i Roccos spelrol, om än det hela naturligtvis ej
nådde Willmans djup och glans i den vackra rolen.
Sångkören med hrr Bröderman och Malmsjö i spetsen
sjöng distinkt och godt. Men hvarför vände sig ej kören
med herrarne B. och M. om och sågo på knektarne ibland?
Nu regalerade de salongen med det komiska mellanspelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
