Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Musikalisk revy af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
midt uppe i denua gripande tontragedi, att de med skygga
och förskrämda blickar betraktade oss, beskedliga åskådare
der ute i salongen, och sedan med fasa adresserade sig åt
orkesterherrarne, hr Nordquist och de andra, sotto voce:
Man ser och lyssnar på oss här!
Man ser och lyssnar på oss här!
*
Orkestern förtjenar, när det gäller Fidelio, ett kapitel
för sig.
Före första akten utfördes E:dur-ouverturen. De käcka,
snabba, tvärt afbrutna introduktionsackorderna gingo denna
gång med mycken sammanhållning, orkestern hade riktigt
»samlat» sig före början, men de derpå följande blåsackor-
derna borde ansatts mer på en gång, det hurtiga themat i
allegrot hade kräft mer betoning, slutet gick bra och väckte
applåder, som dock ej smattrade med entusiasm förrän
efter C:dur-ouverturen. Det var aftonens glanspunkt. Vi
hålla hr Nordquist räkning för att han med fin pietet vid-
makthåller Normans-traditionen i detta herrliga verk med
förbiseende af de Wagner-Bfilow-Hallénska virtuositets-tempo-
ryckuingarne, alldeles i stil med diverse nyare pianisters
tilltag vid spelandet af den store Wienarens sonater, dervid
isynnerhet Passionatans final jägtas på ett applådhungrande
virtuos-sätt, som skulle helt säkert duktigt retat komposi-
tören (varnande exempel: Annette Essipoff-Leschetitsky,
Joseph Wieniawski, Vera Timanoff m. fl.). Pasdeloup gick
en medelväg och accellerade först något mot de sista tak-
terna. Hr Nordquists orkester höljde sig med ära. Allt
gick väl, violinerna spelade som en man, flöjtsiraterna flögo
med behaglig embouchure och distinkt hållning, violoncel-
lerna klungo kraftigt och klart, asiatmusiken hven ej bedöf-
vaude, nyanserna särdeles crescendot kunde ej tänkas bättre,
det hela gaf en andaktsfull konstnjutning som få. ’
Att i denna opera eller rättare detta operasymfoniutförande
orkesterackompagnementet måste tillerkännas en vidsträcktare
plats än i andra operor, måste vidgås. Orkesterstämmorna
suppleras innerligt och intimt af vokalstämmorna med deras
instrumentala förning, hvadan det skulle gifva ett tomt in-
tryck derest ej orkestern fullt distinkt framträdde i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 18:32:28 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0170.html
