Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Till franska revolutionens hundraårsminne - Paul Fritz Mengel såsom radikal riksdagsman af J. N. Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
mer gjort sig gällande. Tiderna hafva nu sä ändrats, att staten
sjelf vill pä bästa sätt främja uppkomsten af ett större antal
»små» jordegare genom att efter hand försälja de mindre krono-
egendomarne, vare sig hela eller styckade.
Mengel skulle emellertid redan samma dag vinna ännu en
triumf. Detta inträffade under en annan remissdebatt, rörande
presterskapets lönereglering — en fråga, som länge förts på tal
af många motionärer, i synnerhet inom bondeståndet, men ej fick
sin lösning vid denna riksdag, utan först vid 1859—1860 års,
hvilken i hufvudsak antog den af k. m:t föreslagna löneregleringen.
Nu hade J. Persson från Blekinge län motionerat om en
skrifvelse med begäran om tillsättande af en komité för uppgö-
rande af förslag till allmän aflöningsstat för presterskapet. Mo-
tionen framkallade ett skriftligt memorial af D. Danielsson från
Jönköpings län, hvilken påyrkade en skyndsam förbättring af ad-
junkternas löner, till 200 rdr banko årligen. Två länskamrater
instämde, hvarefter Mengel uppträdde. Han ansåg J. Perssons
motion vara af särdeles stor vigt. Icke synnerligen skonsam mot
de högvördige, var M. sjelf mest hågad för den radikala refor-
men, att presternes löneinkomster skulle ingå till staten, som dä
finge mer än tillräckliga medel att kunna verkställa en rättvis
lönereglering. Pastorerne uppgifva, anmärkte tal., sjelfve sina
inkomster och sätta dem nog icke allt för högt, men kunna ej
dölja, att de stå sig godt, hvaremot komministrarnes ekonomiska
ställning är allt utom afundsvärd. Att således en eller annan
pastor var missbelåten med den föreslagna jemkningen, borde
icke förefalla underligt. »Komministrarne åter, om de ock nu
önska den, hoppas dock pä framtiden och att en gång i sin
ordning blifva pastorer, och då glömma de gerna den tid, de
varit komministrar. Jag påminner mig, huruledes vid ett, för
icke sä länge sedan, uti ett visst stift hållet prestmöte åtskilliga
öfverläggningsämnen ganska grundligt och vidlyftigt diskuterades
i flere timmar; men när frågan angående det lägre presterskapets
aflöning slutligen förekom, ville tiden ej räcka till, utan mötet
afslutades under bön och sång samt med en måltid.»
Tio namngifna »m. fl.» ståndsbröder instämde i detta hu-
moristiska anförande.
I nästan allt öfrigt hyllande 1850-talets liberala åsigter, var
Mengel äfven lifligt intresserad för försvarsväsendets stärkande,
i synnerhet genom utsträckning af värnpligten. Regeringen för-
sökte, såsom kändt är, oupphörligen plåstra på landtforsvaret och
hade nu föreslagit åtskilliga ändringar i utskrifningssättet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
