Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
1863, då svenska regeringen tillstälde Ryssland noter om
Polens behof af »en sansad frihet», 1 då svenska riksdagen
debatterade konungariket Polens återupprättande 2 och Eng-
land, Frankrike och Österrike förenade sig om identiska
framställningar till Polens förmån. Vid intetdera tillfället
uppnåddes den åsyftade lösningen, men vid intetdera till-
fallet vardt dock hvarken Sverige eller Finland tomhändt.
Parisfreden 1856 medförde åt Sverige icke blott Rysslands
förbindelse att ej på Aland upprätta befästningar eller marin-
etablissement, utan, hvad mera var, en nationel lyftning, en
lösgörelse från de band, hvarmed 1812 års politik hakat
Sverige vid Ryssland, en känsla af stärkt sjelfständighet
och frihet, hvars frukter blefvo 1850- och 1860-talens stora
ekonomiska och representativa reformer. När den ryska
autokratiens anspråk på obestridt öfverherskap i Europa till-
bakavisats genom Krimkriget, höjde sig omedelbart i Finland
protester mot de strama band, hvarmed landet belagts sedan
1809. Man begärde landtdag och lagstadgad tryckfrihet, 3
sjelfständigt myntväsen och rättvisa i tullförhållandena gent
emot Ryssland. När censuren hindrade den fria diskussio-
nen inom landet, öfverllyttade man den till pressen i Sverige,
som broderligt upplät sina spalter4 för de djerfva finska kor-
respondenserna, hvilka sedan spredos till Finland, der de,
såsom A. E. Nordenskiöld yttrar i sin sjelfbiografi, »gjor-
de ett uppseende, hvarom man numera knappast kan göra
sig en föreställning». 5 Förfäran, rädsla och konservativa
1 Grefve Manderströms depescher till svensk-norska sändebudet i
Petersburg den 2 mars och 7 april 1863.
2 Frih. Stael v. Holsteins motion på Riddarhuset den 14 mars
och rådman A. Björcks motion i Borgareståndet samma dag.
3 Professorn, sedermera biskopen i Borgå F. L. Schaumann var den
förste som, i ett universitetstal 1856, oflentligt höjde sin röst för att åter-
börda åt Finland dessa dyrbara rättigheter.
historikern A. Geffroy säger i Inertie des deux Mondes, febr. 1870, att
Sverige i traktaten den 21 nov. 1855 med England och Frankrike
förband sig att »inrycka i linie med dem, om fiendtligheterna på våren
förnyades».
4 Hufvudsakligen tidningarna Aftonbladet och Nya Dagligt Alle-
handa.
5 Då alla de förnämsta korrespondenterne redan äro döda, fins ej
längre något hinder att namngifva desse fosterlandsälskande män. De voro
Frans af Björksten, jurist, son till en ledamot af senaten och svåger till en
dito, alltid väl underrättad; Ernst Linder, egendomsegare, landtdagsman,
publicist, aktad af alla partier för sin karaktär, sin energi och duglighet ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
