Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
671
sig för den skull att framställa detsamma i cn form,
som skulle väcka harm; att nedtysta förslagets anhän-
gare i Danmark, genom den kategoriska försäkran, att
det ogillades af alla danskar; att undertrycka frågan om
Danmarks danska eller tysk-danska vara, genom att rikta
uppmärksamheten på kung Karls diktade vådliga ogrann-
lagenhet, för att icke med norska Aftenbladet säga något
mycket värre, hans inkonstitutionella sätt att gå till väga,
då han alldeles på egen hand framkastade förslaget, hvilket
derför ej heller komme att på danska regeringen utöfva
någon »omedelbar verkan». Det sista uttrycket i Krabbes
korrespondens utvisar så pass tydligt en officiös inspiration,
att hvar och en, som något förstår att läsa mellan raderna,
kunde genast begripa att Monrad sjelf förberedde ett inlägg
mot förslaget. Detta besannades också fullkomligt genom
Monrads andra bref.
Ännu ett år derefter, och långt senare, sökte Karl
Ploug genom Fædrelandet slå fast, att förslaget härrörde
ensamt från Kung Karl, att det knappast var allvarligt
menadt, och att det väl borde anses nog stötande att midt
under krig få anbud om hjelp — sedan freden är sluten! 1
Tankegången i dessa yttranden är så alldeles densamma
som i korrespondensen till Norsk Rigstidende, att man
icke kan betvifla att Ploug var sin medarbetares medar-
betare. Fædrelandet säger: »Ehuru en förhandling af ifråga-
varande natur måste föras i djupaste hemlighet, om den
skulle leda till något, och i synnerhet konungarnes person-
liga meningsutbyte icke borde kännas af någon, innan det
betroddes åt deras ansvariga ministrar, så syntes konung
Karls sändebud både hafva varit närmare underkunnig om
sin missions ändamål, än behöfligt var och, ännu värre,
syntes hafva saknat förstånd för de plikter, detta vetande
ålade honom: ty han bar sig så oförsigtigt åt, att två eller
tre dagar efter hans ankomst visste halfva Köpenhamn
hans ärende.» Ja, om den fabel, man åstadkom i Dan-
mark, nämligen att kung Karl uppgjort förslaget, vore san-
ning, då hade det visserligen varit underligt, att jag egde så
noga kännedom om min missions ändamål, och ändå un-
derligare, att så många personer i Köpenhamn visste derom
redan innan jag öfverlemnade brefven till Kristian IX och
1 Fædrelandet d. 30 okt. 1865.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
