Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Herr des Platreux’s giftermål, af Henri Follavoine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När de obetänksamme tillställarne af skämtet med mor
Merlin fingo reda på hvad som händt, blefvo de heta om öronen.
Följande dag skyndade äldste löjtnanten, utan att säga någonting
åt des Platreux, till chefen och berättade honom allt samt
besvor honom att taga fru och fröken d’Amanthe ur deras
villfarelse, så att han skulle kunna försäkra sin unge kamrat* att
olyckan var delvis reparerad. Chefen lexade ordentligt upp den
oförsigtige, som i sin egenskap af främste kamrat icke hade bort
tillåta ett dylikt skämt. En deputation gick upp till den stackars
löjtnanten och utvecklade huru det hängde ihop samt framförde
kamraternas ursäkt till den nykomne, som nog skulle tagit saken
lätt, om icke det fördömda fallet i knäet på fröken Amelie hade
varit Nu kände han sig fortfarande osäker och visste icke hvad
han skalle göra. Han fann sin ställning kinkig; och om
kamraterna också visade, en uppriktig ånger, så var den förargliga
historien i alla fall ute i staden.
En middagsbjudning från chefen, affattad i synnerligen
vänliga ordalag, höjde åter hans mod. Han förlät så mycket
hellre, som alla ansträngde sig att skaffa bort ryktet om denna
absurda bekantskap med mor Merlin och som emottagandet vid
fru d’Amanthes middag var det ^jertligaste möjliga. Då fröken
Amelie såg på denna vackra panna, ännu mera framhäfd af det
militäriska snittet på håret, hvilken på ett så pittoreskt sätt hvilat
i hennes knä, kände hon sig något underlig tiU mods men
ingalunda besvärad. Löjtnanten fann henne, i motsats till det por*
trätt man gifvit honom, öppen, älskvärd, munter, lite spefull,
som om hon vore rädd att visa sina känslor, men för
hänsynsfull och uppmärksam för att såra någons finkänslighet.
Försedd med binocle denna gång och med återvunnen
hållning kände löjtnanten sig snart väl till pass i denna vänliga
krets och visade sig i sin verkliga dager, full af lif och
spiritualitet och berättade med talang för sitt värdfolk de lustiga
vidrigheter hans närsynthet beredt honom.
Den unga flickan skrattade till en böljan deråt och kände
sig dragen mot denne ståtlige och älskvärde gosse, som man
hade spelat så många puts och som sjelf skämtade deröfver med
så mycket godt humör.
Löjtnantens tillbakadragenhet retade henne. Han bibehöll
samma uppförande gent emot henne, visade sig som präktig
gosse, nästan som kamrat utan att missbruka sin egendomliga
presentation för att göra den minsta kur eller draga fördel af
en situation, som han för öfrigt icke tillmätte någon betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
