Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - En förolyckad, novell af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att sätta sig till motvärn. Vek om hjertat, gick han framåt
landsvägen, med en känsla af sorgbunden ensamhet, en stor tryckande
känsla af ensamhet Ingen dörr stod öppen for honom. Hvem
som ville, kunde sparka honom undan som ett osjaligt djur.
Hvad var det for fel med bonom egentligen? H varför
ville ingen menniska ta’ emot hans arbete, när han kom och
erbjöd det? Hade han kanske begärt något orimligt betaldt?
Nej, kunde han inte arbeta lika bra kanhända som alla dessa
lata drängar, hvilka gingo och drönade bakom plogen och
af lättja bestulo sina husbönder på halfva arbetet? Hos
svaga naturer kommer ödmjukheten med motgången, och
Erik Boman fann med sig sjelf, att han var den samsta,
den mest förtrampade, den lägsta af alla mänskliga varelser.
Intet arbete kunde vara så smutsigt och lågt, att icke han
skulle vilja utföra det. Men menniskorna sågo det icke.
De kunde rakt inte begripa, hvilken stillsam och ordentlig
arbetare en husbonde skulle ha fått i honom. Aldrig skulle
han ha öppnat sin mun till en motsägelse, aldrig knotat,
om han också fått dålig mat och ändå behöft släpa från
morgon till qväll, så att han föll ihop af trötthet, när
aftonen kom. Åh! Han skulle ha mottagit alltsammans. Som
en nåd skulle han tagit allt lifvets elände och på sina knän
tackat Gud, som var hans Fader i himmelen, bara han
funnit en enda liten vrå, der han kunnat krypa in och kanna
sig hemma. Men derhän kom han aldrig och aldrig skulle
han komma så långt. I stället hade han nu strukit omkring
halfva Oland, snart skulle han komma tillbaka till den plats,
der han steg iland. Ur gård i gård hade han gått, ibland
fick han mat, någon gång pengar, oftare blef han utkörd
utan att få något alls. Stadigvarande arbete fick han aldrig.
Under några dagar hade han fått hjelpa till med skogshugge
i trakten af Boda. Men nu var han ledig igen, ledig att
njuta lifvet och fri att göra hvad han ville och behagade.
Han var en fri arbetare. Ingen menniska skulle hindra
honom från att lägga sig här bredvid vägkanten och svälta
ihjäl, om han hade lust med det. Stryka omkring på
landsvägarna kunde han också göra, så länge han behagade, och
han hade ingenting annat att frukta, än att länsman skulle
ta’ fatt honom och skicka honom gratis hem till den socken,
der han var skrifven. Ty det hade länsman rått till, och
om det inte hade skett så var det väl derför, att inte alla
hade lust att angifva menniskor, derför att de söka arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
