Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Robert Hamerling, en skizz af Hjalmar Arlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af Hamerlings följande arbeten förtjänar särskildt hans
poe-tiska bearbetning af den gamla sagan om »Amor och Psyke»
uppmärksamhet äfven af svenska läsare. Hvad formen ang&r
kan man lugnt påstå, att så formfulländad tysk vers icke skrif*
vits sedan Göthes och Heines dagar.
Hamerlings sista stora arbete, i hvilket hans diktarsnille
än en gång höjer sig till stolt flygt, är den år 1888 utgifna dikten
Homunculus, en satir full af bitande hån och innerligt vemod,
som framkallar den enes vrede och den andres glädje men icke
lämnar någon läsare kall och likgiltig.
Bet är första gången en skald haft den djärfva idén att
skildra en människa idan själ. i hennes trots den största
förståndsutveckling sorgliga tröstlöshet. Fabricerad i kemikerns re*
tort är Homunculus en människa som alla andra, men utau själ;
hans hjärna har därför en abnorm kvantitet fosfor. Slag i slag
följa hvarandra de originellaste, mest vilda och storartade ideer
och Homunculus — såsom modern människa äfven finansman
comme il faut — realiserar delvis sina världsomstörtande ideer.
Det finnes ingenting som han icke är. Från tidningsreporter
stiger han till judekonung i Jerusalem; frän en Rroesus, som
måste låta klippa sina kuponger med ångmaskin för att bli färdig
därmed i tide, sjunker han till en tiggare, som icke kan kall»
någonting för sitt eget; först halfgud ooh smord till konung, blir
han sedan hånad och utskrattad, fa9tnitad vid korset; först en
jordmask, sväfvar han sedan odödlig i världsalltet Homunculus’
förbannelse är hans bjärtas tomhet på kärlek. I satirens form
har Hamerling skapat en de stora idealens dikt; han visar
hvart-hän världen kommer utan hänförelse, utan kärlek, utan ideal.
På våren 1889, få veckor före den grånade skaldens död,
utkom Hamerlings ajälfbiografi, som han kallat »Stationen meiner
Lebenspilgerschaft», en utomordentligt intressant och väl skrifven
bok. Äfven bland hans efterlämnade papper finnes mycket af
första rang, som väl kommer att offentliggöras till glädje för
hans talrika beundrare.
Hamerlings talang har sin hufvudstyrka i skildringens stolta,
till och med yppiga färgprakt, i detaljens lifiighet och en sällsyot
formfulländning. Det karakteristiska för bans episka dikter
består icke blott i gestalternas plastik utan äfven i den fantasirika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
