Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Musikalisk revy, av Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
hon litet oftare vara med, kanske det artar sig bättre > dessutom
hvad skall man med en sångerska, som aldrig uppträder? Man
kunde ju försöksvis åter lemna henne Ortrud i Lohengrin, som
bon om vi ej bedra oss utfört ett par gånger, skänka Elsa åt
fru Östberg och på det viset få upp Lohengrin på repertoiren,
naturligtvis med herrar Ödmann och Lundqvist i sina gamla
partier. Det eviga återupptagandet af de tre gracerna Julia,
Carmen och Mignon börjar trötta.
sa
+
Svenska Teatern har spelat >» Niniche>, en gammal bekant
på denna scen, der den under den klassiska Josephsonska tiden
gafs för att stoppa de hål som »Erik XIV> och >Mäster Olof»
gjorde i kassan. Genren är icke den bästa, som man vet. Men
inom sin genre är nog »Niniche» en af de bästa produkterna;
få af detta slags kurragömmapjeser ega den lätta fyndighet och
skrattretande tilltrassling som »Niniche», hvars omoraliska ten
denser visserligen äro betänkliga men dock ej så vådliga som
genrens sämre alster, der det lasciva elementet förstoras att täcka
bristerna på esprit och nyhet. I den svenska öfversätlningen
falla också många af originalets »styfva> småsaker bort, hvilket
är välbetänkt, enär ju icke hela verlden kan ha en Judics eller
en Dupuis talanger att säga de vådligaste saker som Bon jour
eller Merci bien!
Djurgårdsteatern gafs vaudevillen första gången i Sverge,
det var sommaren 1879 och man hade ej anledning knappast
att spela något annat sommaren lång. Det fans utländska mak-
ters sändebud (jag syftar visst icke på den, som läsaren nu fick
tankarna på) som instälde sina tillämnade badres ;
ville, der den förträffligt sköttes af herr Fritz Arlberg, Sve
förste och bäste fruntimmersbadare — 1 Niniche, välförståendes.
Han badade der ömsom fru Åbjörnson, ömsom fru Valin i titel-
rolen vch den tjocka, fryntliga fru Lundgren (i fjol anstäld vid
Folkteatern) som enkan. Det fans då i stan en extraordinarie
som sett Niniche 37 gånger å rad. Hur är det Blanche sjöng
om extraordinarierna:
>Vår Herre föder sparfvar — alltväl
Gud vet hur ni framlarfvar — ni förstår mig väl.»
Emellertid var ju detta framlarfvande ganska eget i sitt
slag, ja man torde kunna medgifva att extraordinarien var extra
ordinär.
FDR RON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
