Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Musikalisk revy, av Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
|
|
47
På Nya Teatern uppenbarade sig Sveriges främsta Niniche,
fru Sophia Cysch.
Briljant skönhet, lysande toilettprakt, sammetslen sång, di-
stinkt och ren, yppersta frasering, eld, malice och ironi i före-
draget, sekunderadt af ett motsvarande omvexlande, diskret och
pikant spel — se der förmåner som bort göra fru Cysch, om
född i Paris, till den farligaste rival för den stora Anne Judic
sjelf. Att hon i Norden och Tyskland ej sett sin like i denna
rol, behöfver ej tillfogas.
Nu var det på fru Lundberg f. Malmgren, som Niniches
badkappa kastats. Hon hade långt mer än fröken Anna Pet-
tersson den rätta uppfattningen af sin rol, men hon var för litet
både aktris och sångerska att lyckas i denna rol, lyckas helt.
Hon var vacker att se uppå, men hennes skönhet var ej för ro-
len individuell. Hon spelade småtäckt och näpet med en litet
tillgjord ung flickas uppträdande och sätt, men var hvarken
Grefvinna Corniska med Niniche-bismak eller Niniche med Gref-
vinna-bismak så som rolen fordrar och som Anna Judic och
Sophie Cysch så ypperligt vetat framställa det. Hennes sång
saknade den mjukhet och den finess, som de små på Judic be-
räknade chansonetterna befalla. Att en ung vacker dam aldrig
totalt misslyckas med en så genomgående tacksam rol som denna,
är naturligt. Också har fru Lundbergs framgång varit ganska
god, i alla fall långt bättre än Anna Petterssons Niniche, åt
hvllken det var Köpenhamn förbehållet att »se pamer d’aise».
Men hr Holmqvists Grefve Corniska! Det var ju längesen
vi hade nöjet se hr Holmqvist i denna rol men han var sig lik,
alltid samma genomfina och genomkostliga men ock menskligt
sanna mönsterbild af distinguerad åsna på två ben. Man vet
ej hvad man skall mest beundra af denna diplomat reporter,
hans vexlande mimik, hans elegant dumma konversation eller
hans yttre habitus i olika kostymer. Allt har samma rätt till
beundran, ty allt är fulländning.
Frk. Rylander var en vederbörligen katig enka Sillery,
dock ej så fint på samma gång som starkt rolig som den gamla
värderade skådespelerskan fru Therése Eljffors, hvars sortie i an-
dra akten särskildt var en fröjd utan like. -Hr Olsson var myc-
ket nära att nå sina utmärkta föregångare i Anatoles rol, herrar
Mauritz Sandberg och RBichard Wagner. MBSamspelet utan vank.
+
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
