Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Musikalisk revy, av Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Vasateatern upptog i November på sin repertoir, sedan
»Stackars Jonathan» fonografen till trots börjat åldras, Edmond
Audrans »La Mascotte> (Lyckoflickan), på Nya Teatern kallad
»Rosenkind>. Hvarken här eller der blef emellertid Lyckoflic-
kan någon lycka för teatern, eget nog då man betänker operet-
tens ofantliga framgång i Paris, der den gafs första gången den
29. december 1880 på Bouffes. Hufvudrolerna gåfvos der af M.
Morlet (Pippo), en verklig opera-baryton med vackert mezzavoce
och ypperlig teknik, M. Lam? (prinsen) en ung debuterande
operett-tenor med behaglig röst, godt utseende och fransmannens
hela naturliga savoir faire. Bettina var M:lle Montbazon, också
en debutant med duktig mezzosopran, intelligens och säkerhet,
dock på långt när ej den Bettina, som M:lle Théo sedan visade
parisarne, trots sin vokala underlägsenhet, dåligt öra 0. 8. vV.
Men hennes hänförande skönhet och »djefvulskt pikanta» spel
satte parisarne i eld och lågor, ofantligt bidragande till La Ma-
scottes lifslängd. Vid premigren utfördes birollerna af M:lle
Dinelli (Fiametta), klen sångerska, men fiffig (något »vågad>»)
aktris, M. Hittemans (Laurent) M:mes Rivero, Gilberta etc. etc:
På Nya Teatern var fru Östberg-Horwitz Bettina, fru de Wahl
Fiametta, hr Engelbrecht Pippo, hr Holmqvist Laurent o. 8. Vv.
Före >La Mascotte> var Audran endast känd som förf. till
den 1879 å Bouffes gifna »Les noces d Olivette», senare gifven
å Stockholms Bouffes, osalig Ladan. Begge dessa operetter visa
en: ledig penna, men ock mycken vulgaritet. särdeles »Olivette».
I »Mascotte> finnas detaljer af större värde, såsom den om
fransk folkton lyckligt påminnande, i mystisk-pikant stil hållna
balladen samt den behagfullt skämtsamma idyll-duetten: »>Je sens,
lorsque je tapercors> ete. Härmningen af kalkoner och får är
här gjord med äkta fransk näpenhet och smak. Prinsens ku-
pletter: »De nos pas marquant la cadance> äro HKäållna i käck
fransk .militärstil, galant och kavat, polkaduetten i andra akten
också käck och munter, qvartetten i den fjerde ej utan sin lilla
sinnrikhet, men resten, på några graciösa enskildheter när, skä-
ligen banal och fallande in i de färdiggjorda allmännings-refrän-
gerna på lager.
Här fordras operettartister af franskt snitt. Men icke ens
Nya Teaterns försök slog väl ut, mycket mindre Vasateaterns
med tre gånger underlägsen rolbesättning. Fröken Anna Petters-
son hade behöfts fär Bettinas rol. Fröken Hkström var öfver-
ansträngd, röjde dock i första akten karakteristik, studier och
såg bra ut i det långa håret, men den tröttade stackars lilla
V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
