Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Goethe och Wagner. Scenstudier af Ludvig Josephson. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att låta det rent musikgliska verka kompakt och öfverväldigande
har Wagner utfört qvinnornas spionkör mera fordrande än den vid
en operascen vanligen använda fruntimmerskören brukar vara.
Är det den ringaste sanning i att en så väldig samling grann-
aqvinnor slagit sig ned i Sentas stuga med sitt arbete? Det är
tvärt om en dramatisk osanning! — Förminskar man körpersona-
len, låter. denna praktbit ingenting. Arbetarnes festtägsmarsch i
> Mästersång garne» Är så storslaget pompös till idé och utförande,
som vore det fråga om Carl den stores triumftåg eller en annan
hjeltes. Det är storartadt såsom låt, men det är någon skrå-
borgarnes eller handtverkarnes frn; Det är en stor osan-
ning! — Bedårande, men osannt! Sådan var reformatorn Wagner
ofta. Ingen har som han predikat om musikens rätta uttryck
för hvad som på scenen skall framställas och ingen har syndat
D
mot denna vigtiga bestämmelse så som han. — Mozart var aldrig
braskande och ändå storslagen och gripande, och: trots de dåtida
osanna dramatiska uppställningarna, «sann — och sann - och
sann!
EF 4 sd
Och så till >Valkyrian», det andra stycket i Nibelungen-
gien, som jag nyligen, strax dör Goethes »Faust>, hade
höra i Berlin på dess kungliga Opera. Alltsedan jag vid Mörniehög
af Festspelsteatern i Bayreuth hade lyckan att närvara vid en så
epokgörande händelse, som hos mig lemnat oförgätliga minnen af
det storslagna resultatet af en mäktig andes Slatlipa seger, men en
seger för den största envishet jag känner, — alltsedan har jag
vid åhörandet af de olika afdelningarna af denna nibelungen-cy-
kel funnit samma resultat af skarp protest i mitt inre mot denna
påtvungnå envishet hos Wagner, som med en jättes hammarslag
ovilkorligt, kosta hvad det vill, skall bulta in sina oändliga extra
vaganser i den musikaliska och musikälskande samtidens hjernor.
Ja, det är hammarslag, våld — och brutal befallning att höra
-— utan motsvarande förmåga att i längden väcka njutningens
behag. I dessa operor och i >Valkyrian»> finnas visserligen
trots Wagners galna äflan att, förkastande de gamla formerna af
sammansjungning,: låta endast en och en, liksom i det reciterande
dramat, eller i vexelsång föra ordet — gripande skönheter
och af så ovanlig och rik musikalisk färgblandning, att de vid
första åhörandet verka nästan onaturligt bedårande; men sådana
musikaliska skönheter bruka vara ännu mera fängslande vid åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
