Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Goethe och Wagner. Scenstudier af Ludvig Josephson. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ir)
hörandet. Så är det ju med all verklig. skön musik. — Men så
är icke fallet med de Wagnerska skönhetsmomenten i någon af
Nibelungen-operorna och ej heller i »Valkyrian». Tvärt emot: de
förlora starkt i värde ju oftare man hör dem! De göra då mer och
mer intrycket af det sökta, det ovanliga, något nervöst och extrava-
gant både till idé och utförande; men ej af det hos kompositören ome-
delbart kända och af inspirationen diktade. Allt är beräkning och
troligen mödosamt hopkonstrueradt till bedårande klang-effekter. Hur
tjockt lagret än är, förekommer det ändå tunnt. Hos många af de
äldre enkla och sanua operakomponisterna, åt hvilka Wagner kanske
hånskrattat, hur många sunda grepp på de strängar som komma
våra hjertan att vibrera — och hos Wagner hur många oändliga
missgrepp! Är Wagner sällan eller aldrig banal, så är han så
mycket plågsamt lärdare i stället.
Har man genomgått all den kroppens späkning och själens
marter som Wagner bjöd de tili det endast halft förberedda Bay-
reuth strömmande skaror, hvilka, efter att endast ha fått dålig hvila
och knapphändig föda, i solgasset kl. 4 på e. m. sökte det en
fjerdingsväg från staden till festspelsinvigningen uppförda templet,
då har man dessa marter i godt minne, liksom man också minnes
de mördande mer än fyra timmar långa föreställningar som i
oupphörliga tonvågor liksom ett för samma vindar enformigt ut-
satt haf brusade emot en, der man liksom en skeppsbruten läng-
tande efter land sträckte armarne mot hvarje liten uppdykande
fager holme för att rädda sig; men strax våldsamt stöttes ut igen
i det upprörda svalget. Den trötthet som grep mig efter hvar
och en af dessa fyra föreställningar var obeskriflig. Det var som
hade jag piskats sönder och samman. Det är derföre väl att
man nu för tiden kan få återhöra en. eller annan af dessa operor
fristående för sig och med de små förkortningar, som slutligen
ansetts nödvändiga, i fall man önskar behålla auditoriet qväår i
salongen till slutet. För en sådan enstaka uppvisning lämpar sig
onekligen »Valkyrian» bäst. Ocd dock anser jag, att ville man
hedra Wagner och hans minne fullt värdigt och som han sjelf
tänkt sig det, borde man endast och helst i Bayreuth efter några
års mellanrum uppföra hela cykeln och då såsom ett festspel.
Såsom /festspel är det beräknadt och borde heller aldrig vara något
annat. Som sådant kan detta sammanhängande stora verk behö-
rigen uppskattas, annars ej!
« =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
