Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Goethe och Wagner. Scenstudier af Ludvig Josephson. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
920
Af hvad man af en fristående, för sig af annat obe
roende och afslutad opera begär, bjodér » Va ian» intet. Hon
hänger ihop med sin föregångare och sina efter
handling och tankegång, både hvad ord och musik vidkommer, så
att hon lösryckt är och måste blifva gåtfull « 0 oh otillfredställand
för alla som ej känna eller tagit del af det hel
operaverket. Och så vill jag fråga: Kan
eller operavän verkligen intressera sig
Friggas småaktiga, EE strider, för Sie;
blodskam, för Hundings -hanrej-figur, 0
mer Brynhilda och >; dessa alla »Si
landen? för dessa abstrakta personlighete
och menniskor eller mest intetdera, dessa djupsinniga tankebärare
som tala (sjunga) hela långa sidor ensamt för sig sj
epos — medan motparten qvartsvis står och
dar — eller der begge parter långa stunder stå
andra och när de ändtligen bryta t 0
ladt, torrt, med alliterrationer späckadt f
der i ett gammalt sagospel skulle
diktarens förmåga — eller frams ställa tankebilder s
tillämpning i. verkligheten och det i ord sökta ända
hedenhös? — Nej! Att en fantasirik skald skrif
en episod ur den nordiska mythen till fabel och äfv
så vidt möjligt är undvika en fullt modern språkbehandling
tvärt om beflitar sig att äfven låta orden som förklara
smidas i antik form och med den gråa sagans kärnfi
liga ljud, det låter tänka sig och är till och
det gäller ett enda sådant stycke; rn
man knappast vilja höra framsägas fr
gas; ty musiken, tonkonsten, sången lider el
germanisk operadikt, som skall omskrifvas i musik, bör tex
vara strängare antikt-nordisk än hvad Teudrå versbehandling tilln
melsevis är i »Frithiofs Saga». Det är redan musik i och för &
Men Wagner var nu iogen Tegnér — och icke ens i slägt med
Goethe eller Schiller. Han var som skald, hvad han var son
tondiktare: halsstarrig och envis. Allt hos honom var sökt eller
extravagant. Hur han först kunnat hafva uthållighet och mod att
nedskrifva alla dessa tråkiga fornmythiska operadikter, en och
hvar på omkring 80 åä 100 tätt tryckta sidor och NOR tå-
lamod att omdikta dem alla i musik och i en sådan oändlig och
mestadals långrandig musik som Wagners i Nibelung söskeln (en
följd af textens karakter), det kan man knappast förstå. — Också
fc jljg are i fabel,
för
vara pikant
en ett sädant
25
’ån scenen, äl
- :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
