Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Goethe och Wagner. Scenstudier af Ludvig Josephson. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YT
är det emellanåt som hörde man, trots mästergreppen, hur maskin-
mässigt kompositionen glider eller stretar framåt, och man beun-
drar blott mästarens stora förmåga att med sin kolossala instru-
mentativa konst och kraft, symfoniskt, utan afbrott, trots mattig-
heten, genom orkesterns kolorit färgrikt täcka den evigt rullande
gråspacklade, enformiga målareduken.
Men Wagner var en föresatsernas och envishetens kämpe.
Han hade, troligen långt innan ens texten till hela cykeln var
färdig, låtit verlden veta att detta jätteverk skulle förlossas —
och så var det ett tvång, sådant väl aldrig någon diktare och
tonsättare förr pålagt sig, att, kosta hvad det ville, få det färdigt.
Lägger man härtill hans gigantiska arbete med att söka och samla
sina intressenter och få sin unika teater i stånd, ja, då måste
man beundra en kraft och en energi som konstverlden knappast
skådat maken till -— om icke i Michel Angelo. — Och sjelfva
Michel Angelo misslyckades ibland — men då högg han sönder
sitt redan mejslade marmorblock. — Det gjorde icke Richard
Wagner.
Och i hvad slags verld röra sig dessa Valhalls dimgudar och
gudinnor när de stiga ned på jorden? Fins det några menskliga
väsen som höra och lyda dem? De få, som låtsas vara menni-
skor, visa sig också i molnen omgifna af tordön och blixtar och
alla Völsungarne äro ju i familj med gudarne. Gudarne upp-
träda icke här imponerande eller straffande inför menniskorna,
de uppträda som sings emellan grälande och småsinta pedanter;
afgöra familjetvister. De äro icke storslagna, men kälkborgerliga,
rigtiga små-tyskar. — Deraf ett barnsligt, pjollrigt intryck —-—
motsatsen af hvad Wagner åsyftat. Felet ligger också deri, att
Wagner hopblandat den verkliga nordiska mythen med de falska
versioner som i tidernas längd genom lån från antikens gudasa-
gor blifvit inympade på den germaniska mythens stamträd.
Den enda. möjligheten för att dessa fornnordiska myth-figu-
rer skola intressera och genom dem sgjelfva musik-dramat impo-
nera, är att utförandet, så väl i musikaliskt som dramatiskt af-
seende, står på höjdpunkten af scenisk framställningskonst. Wagner
sjelf insåg också att så måste vara fallet om det svårsmälta skulle
lätt kunna fördelas till åhörarnes och åskådarnes olika organ och
beröra deras sionen och vid de första Bayreuth-föreställningarna
voro också de utförande konstnärerna i alla stora och små roller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
