Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - En bedragare, af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het, att rikedomen stundom gjorde honom förvir
med feberaktig ifver utan att läsa igenom hvad!
slutligen inledningen låg der färdig på hans |
kände han sig trött och slut, tom, utan en tank
loj och likgiltig och han kastade med
ifrån sig, tålde icke att tänka på det,
omkring i skog och mark, med sin
att skjuta något, för att på kvällen
sömn. Stundom kunde han under dessa s
på ett ställe, der han satt sig att hvila, sitta
timme och stirra framför sig i gräset, |
jägtade hans. hjerna, fantasier, som så ser
han gick i en ständig, icke längre sökande men ångestfull väntar
att »idén» åter skulle bir a sig för honom.
Sin hustru undvek han hela denna tid, såg henne nästar
1
endast ucder måltiderna. — Ibland lät han undfalla sig
häntydningar på det arbete, som up
og HARAR I
pt
I
/
+
L
honom blef han otålig ända till häftighet. — Ann
med en skicklig förställning att dö sl ik verkliga sinn d
för henne, att visa sig lugn och naturlig i hennes närvar
Men en afton då han hemkommit frår iga
ströftåg, dröjde han efter kvällsvarden mot
gen, der hon satt sig med sitt arbete. — De rf
juni, — kvällsdagern föll ljus och: leende in |
lyste hans ansigte, der han satt ARE e n
rande ut genom fönstret. — Hon
ende skrämde henne plötsligt. Hon g , gick bakom han
stol, lade båda sina händer på hans panna och lutade sig
öfver honom.
»Är du trött», sade hon sakta.
Han svarade jake men slöt ögonen med en suck af välbel
Hon höll kvar sina händer på hans panna, som kändes I
nande het.
»Du arbetar visst för mycket, — tänker
satte hon. »Är du inte färdig snart.»
Han såg förvirrad upp på henne.
»Färdig ?» Han log ett sjukt leende. — »Jo, — jo,
är jag färdig», svarade han, sköt bort hennes händer, steg upp och
lemnade rummet.
Då han kommit in i sitt arbetsrum, stängde han dörren i
lås efter sig, satte sig vid bordet, tog fram manuskriptet och bör-
jade läsa det. — Han kände sig en smula trött, men lugnare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
