Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - En farlig dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EE EE ETTAN ERAN ke SE
227
de bultande tinningarne, ögonbrynén rynkas hårdt och leen-
det på läpparne blir sardoniskt.
»Hvarföre lefver jag ej under det gyllne tidehvarf, då
kyrkan stod för sig själf, utan att som nu behöfva stöttas
under med presterliga dygder», tänkte han. »Då.- prestfar
kunde klappa om sin hushållerska eller ladugårdsdeja —
om hon behagade honom — utan att kreti och pleti lade
sig däri och skränade om kyrkans förfall. Men nu ha landt-
herremännen uteslutande privilegium på lagårdstöserna.»
Han stampade så häftigt med foten mot marken att den
ytterst känsliga Grogg slokade med öronen och drog svan-
sen mellan benen.
»Hvilka sköna, rika sommardagar! Men de gå utan
att medföra för mig annat än dåraktiga drömmar om säll-
het. Och snart är jag gammal och .mitt blod skall ba sju-
dit så ungdomsvarmt förgäfves.»
Han var nu framme vid gården. Då han hörde -hastiga
steg trippa bakom sig stannade han för att invänta den gående.
Det var fröken Emelie, som med badlakanet på armen,
redan röd och varm igen, vände hemåt.
» Ar pastorn redan hemma igen?» sade hon, flämtande
af den hastiga gången. »Pastorn gick väl aldrig öfver gran-
backen?»
Pastorn svarade ej genast. Han bet i sin mustasch,
såg än på fröken Emelie, än bort öfver krusbärsbuskarne
mot granskogens dunkel på motsatta stranden. Han tycktes
fullfölja en idé.
»Jo, hur så?» sade han omsider.
»Kors så pastorn frågar. Jag brukar ju alltid bada
vid denna tid»; sade fröken och blef blossande röd.
»Det visste jag ej förut, men nu fick jag veta det.»
Han log tvetydigt.
»Pa-— pastorn!»
»Hvad är det frågan om?»
Fröken Emelies klena tankegång kom som vanligt på
ostadiga fötter, när hon samtalade med pastorn; men ändå
kunde hon icke motstå den underliga frestelsen att begagna
alla tillfällen härtill. Men i dag var han mer än vanligt
oförklarlig. Låg det något otillständigt bakom hans yttrande?
Hon blef så förvirrad att hon sade just det hon icke ville
ha sagt.
»Pastorn såg mej väl aldrig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
