Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - En farlig dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
»Jol- Inte illa, väl växt. Se så, lugna sig — det har
ingenting att betyda. Tag de här rara fåglarne åt köks-
kammaren så länge. Jag — jag tror jag har något att
säga fröken efter middagen. >
Och härmed lemnade han henne stående som förstenad
ensam kvar i solskenet, med en knippa fåglar på ena armen
och badlakanet på den andra.
»Fy pastor», sade han till sig själf, »du låter duktigt
pruta ner dina anspråk. Men tiden går utan att medföra
något bättre, och menniskan är ju duktig och så var hon
i alla fall icke illa.»
Efter middagen, sedan kaffebrickan efter vanligheten ut-
burits af fröken och ställts på bordet under syrenhäcken på
garden, knackade pastorn askan ur pipan och frågade utan
alla omsvep om hon ville bli hans hustru.
Fröken Emelie, som just var på väg in igen, gjorde en
icke vacker vändning och sjönk handlöst ned på bänken,
djupt hemtande efter andan.
»Pastorn behagar skämta», sade hon mörkröd af glädje
och ångest.
»En kyrkans man, fröken, skämtar icke i fall som detta»>,
svarade pastorn och tog en klunk ur den fyllda koppen.
Men det kom något styggt i hans ögon, såsom det alltid
gjorde då han kallade sig själf en kyrkans man. Mera
sällan kallade han sig »Herrans tjenare.»
» Nå, vill fröken?»
»Pastorn — pastorn gör mej alldeles för stor ära. Jag
måtte säga —.»>
» Säg endast ja eller nej.»
Pastorns röst uttryckte lindrig otålighet.
Men att säga »ja» så där burdus det kunde hon då
rakt icke med. Ögonlocken sjönko sakta ned öfver de ljus-
blå något kupiga ögonen. Hur skulle hon bete sig? Ofri-
villigt förde hon den knubbiga handen upp till sina fylliga
läppar och torkade dem grundligt, hvarpå hon vände an-
letet upp mot sin granne.
Men detta hade icke ingått i pastorns beräkningar.
Skyndsamt flyttade han något på sig, ty de sutto på samma
enkla träbänk, då inkomsterna icke tilläto lyxen af trädgårds-
stolar.
»Ja, ja, det blir nog bra», mumlade han, sedan den
ömsesidiga förlägenheten något lagt sig. >»Jag ser att vi äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
