Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - En farlig dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NEN;
rr RER ERE ERE PR
229
öfverens och kunna redan i morgon fara och taga ut lys-
ning. Om söndag fjorton dagar, efter tredje lysningen, kan
kyrkoherden i all enkelhet sammanviga Oss.»
Fröken hoppade till på stolen och alla tankar på för-
lofningskyssen flögo sin kos.
» Mitt utstyre! Och de mina ska’ väl veta om’et.»
»De kunna underrättas med kvällsposten. "Linne finns
nog i huset förut — det som fattas kan anskaffas efteråt.
Ofriga förändringar åätager jag mig >»
»Ån min egen garderob då?»
Pastorn sneglade på henne från sidan ända från halm-
hatten, som skuggade de rödlätta kinderna, ned till de ba-
stanta skinnkängorna.
»Ar bra sådan den är. Komministerns hustru får icke
bli annorlunda än hans hushållerska.»
Fröken satt tyst och förvirrad.
»Det blir väl bäst jag gör mej i ordning då att fara till
min gifta syster så länge», sade hon omsider fogligt.
Pastorn drog ett par kraftiga bloss ur pipan och såg
i marken.
»Behöfs inte. Från och med i morgon är Emelie min
hustru och stannar under mitt tak.
»Pastorn -— jag ä en ärbar flicka.»
Och jag en kyrkans man.»
Frökens färg hade blifvit pionens. Men hon var icke
längre ung, ändtligen hade någon friat till henne och hvilken
någon» sedan! Hon betraktade ett ögonblick förstulet den
vackre unge mannen bredvid sig — nej hon vågade icke
riskera ett sådant tillfälle genom att vara envis.
»Hvad ska’ di säga?» hviskade hon.
» Att Emelie är en ärbar flicka och jag en kyrkans man
- att vi båda ha för ondt om mynt och tid att slösa dem
på en onödig resa. För resten frågar jag icke därefter»,
tillade han hetsigt.
Nära kväfd af sinnesrörelse — hur annorlunda hade
hon icke tänkt sig alltsammans, då det ändtligen skulle
komma därhän — reste sig fröken för att bära in brickan
och på sin kammare komma till sig själf igen.
Pastorn satt kvar i djupa funderingar. Från och med
i morgon fastslafvade han sig vid kyrkan för alltid. Bättre
än någonsin skulle han härefter behöfva ett säkert lefve-
bröd och det gaf kyrkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
