- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1891 /
235

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - En farlig dröm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En

235

han med det kala hufvudet och som satt. bredvid henne i
bänken och oupphörligt förde knappen af sitt ridspö in i
munnen för att bita ibjäl gäspningarne.

Han hade anorna och hon pengarne.

Prosten hade slutat sin predikan och bönerna voro lästa,
men det hade undgått pastorn. Först då kyrkvaktarn, som
gick och satte upp numren till slutpsalmen, med en före-
brående blick hårdt harskade sig, for han upp och till för-
samlingens häpnad marscherade han på sitt forna lifliga
och opresterligt hållningslösa sätt fram till altaret. Detta
var en af de ovanor han lagt bort under de gångna åren.

»Detta måste vara er ’er underliga pastor’, som ni talat
om», hviskade fröken från Göteborg till sin granne. >»Jag
trodde icke han såg så bra ut och oh! sådan härlig växt.
Han borde ha gifvit sig in vid operan.»

»Ja, nog har man haft många förslager för var pastor,
men operan har då ingen tänkt på förut», svarade baronen
med släpig röst och tog för ett ögonblick ridspösknappen :
ur munnen.

Snart var gudstjensten förbi och gummorna samlades
på kyrkbacken för att se herrskapsskjutsarne köra fram. Ett
stycke af vägen myllrade det af gående och åkande, men
snart skingrade sig massan för att på skiljda vägar och
stigar uppnå sina aflägsna hem.

Ensam uppför backen trafvade slutligen pastorns brunte
med pastorn sjelf och pastorskan på framsätet i trillan och
inack orderingen från staden bak. Se så, nu var man ifrån
alla de andra kyrkfarande, nu kunde pastorskan dra upp.
underkjolen öfver ’ axlarna till skydd mot dammet, och in-
ackorderingen tyckte synd att bleka den nya röda para-
sollen i solhettan, "’hvadär hon bytte ut den mot en gam-
mal sliten svart, som hon hade gömd under sitsen. Knappt
hade hon dock fått upp den och börjat snaska i sig en mot
SSE vetskap medhafd smörgås, förrän vagnen från
Göa kom sprängande om dem, med unga baron ridande sin
skymmel på sidan därom.

Gamle baron ropade åt kusken att hålla ett ögonblick.

»Kom till oss i afton», ropade han till pastorns. »Vi
ha ställt till litet roligt för att fira vår unga fröken här.
Klockan precist sex -— hör ni.»

Pastorskan tackade och stretade att få ned underkjolen,
men hon hade knapt fålt den af ena axeln, förrän de otå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1891/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free