Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Ur min visbok (»Ung Ofegs visor»), af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Då riste skepnaden från hjessan till fotabjellet så att
Kolmårdens skogar skakade, som om stormen gått fram
genom dem, Och han föll på knä och slog hufvudet mot
stenhällen och ropade:
»Jag är icke Judas! Jag är icke Judas!»
»Du är lifvets likblod och mensklighetens röta. Din
själ är spetelsk, ditt hjertblod svart, din hjerna träck. Det
fins icke en bland menniskorna, som är slägtets skam så
som du; om man ock sökte igenom alla fängelser och ige-
nom lastens alla boningar — man funne ej din like.
Ty du är Tigaren. Du har tigit, tigit i hela ditt lif,
tigit då du bort tala, tigit bort din själ och din samvets-
frid. Du spottade aldrig på honom som stod i kåken, men
du teg; du höll icke i tängerna, när man ryckte ut hjertat ur
kroppen på sanningsvittnet, men du teg; du var icke ibland dem,
som spände hafvande kvinnor för din vagn, men du åkte
med och teg; du piskade aldrig din arbetare till att ta i,
tills blodet sprutade fram ur de brustna kärlen, men du såg
på hur andra gjorde det och teg. Du skulle ha tigit, om man
släpat din egen far i hans gråa hår; du skulle ha tigit, om
man skändat din egen mor i din åsyn.
Men hör nu på mina ord: När domens dag kommer,
den stora domedagen, och alla jordens slägter skola dömas,
och allt lefvande står inför mig, och alla världar äro tomma,
och oändligheten står tigande i väntan och bäfvan, — då
skall jag låta stänga portarne till min sal och då skall jag
uppstå och säga:
I alla, hvad I än syndat, så varder det eder förlåtet!
[ svage, som ej kunnat motstå frestaren, och I lede som
frestat, — jag förlåter eder. ”Tvätten edra händer rena från
smuts och blod, och kläden: eder 1 helgdagskläder, och gack
in till den eviga saligheten! Jag förlåter eder alla.
Alla, utom en”!
Och då skall jag peka på dig, du tigare, och låta slå
salsportarne upp och visa dig de tomma öde verldarne
och säga:
Du som låtit orätt ske, fastän du kände hvad orätt
var; du som kallt såg på, fastän du hade händer till att
hjelpa, du, som förrådde dina bröder genom att tiga der
du kunnat frälsa dem med ett enda ord; du som hade san-
ningen, men icke talade den, och tigande gick förbi den
oöfverskådliga raden af korsfäste sanningsmän; — du fege
Ur Dagens Krönika, XL. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
