Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikrevy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
skrufvade och sade henne artigheter om hennes — Fiorella och
Rosina (Rossinis »Turk» och »Barberaren»). Spelrolen ansågs
så svår genom sin »passivitet>, att man ej kunde förvåna sig om
fru BSevelin »ej här intresserade». Men det värsta var att sån-
gen också var mindre intressant. Efter de vanliga komplimen-
terna om arbetsamhet och »största koloraturen vid operan» får
man höra att koloraturen ej räckte till för de i Spohrs musik så
ymniga kromatiska gånvgarne, att allegrot i den stora arian var
»för svårt», så att >»intonationen gång på gång blef falsk». Re-
citativen hade lyckats henne bättre, hon hade ock varit med »mer
inpå k. operans oförgätliga storhetstid med Olin, Miller, Karsten>,
och vid svårare ställen var fru S. »så klok» att sjunga med half
röst att icke »sången skulle snafva». Härigenom uppkom dock
det sällsamma, att i duetterna med Amazili både m:ll Widerberg
och fru Lindström »ehuru hafvande — såsom Amazili — den
lägre stämman läto öfver den högre», och detta trots det att de
hade »svagare stämmor». Detta måtte ej ha varit för vackert.
Till slut får dock fru S. det vitsordet, att det var väl hon »drog
sig igenom stämman» så som hon gjorde, oaktadt hennes röst
»blir otydlig vid låga d och upphör före h>, hvarför ock låga a
i recitativet i tredje akten blef ohörbart.
Öhörbart blef också diverse i Tristans och Dandaus roler,
uppdragna åt hrr F. Kinmanson och Preumayr, af hvilka den
förre var en djup bas »som präktigt höres ta contra F i Ska-
pelsen», men som här hade fått ett parti, som höll sig på hans
sämsta toner, gick upp till f och sällan ner till b. Man var
också så van att se denna förträffliga sångare som prest eller
far eller bof, m. a. o. i äldre roler, att han ej behagade som
älskare, hvadan hr Lindström rekommenderades för rolen, emedan
hans tenor »går ned till låga g» (märklig tenor i sanning!). Hr
K. kunde ej låta höra den vackra frasen uppåt Ess i andra fina-
len: Frukta ej, mitt goda svärd skall dig försvara mot en verld!
och i ensemblenumren försvann han. Recitativena gingo bättre,
men romansen skadades af den sträfva basklangen och den då-
liga falsetten »som i Doktor Bartholos parti visst tagit skada»(?).
Hr Lindström öfvertog också sedermera rolen, som han utförde
långt in på 30:talet. Öfverbrahminens rol ansågs passå hr K.
bättre med dess omfång: grofva E—d. Hr Preumayr måtte der
ha varit ynklig: höjden hördes ej och djupet förnams icke. Re-
dan låga ass, som bör uthållas i första akten, hördes ej af nå-
gon. Huru denne sångare ännu 1 slutet af 30:talet kunde sjunga
Hidraot i Armida är obegripligt. Men hans frasering lär ha va-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
