Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikrevy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AO
mycket sjungen förr 1 verlden, täck och behaglig, men ej mycket
originell. Themat till den lär vara af Himmel, »Fanchons» kom-
positör. I allmänhet märker man väl mycket den Spohrska opera-
musikens osjelfständighet. I ouverturen framtitta både Méhul
och Cherubini, t. o. m. Spontinis sirliga gestalt, hvars »Vestal»
fått släppa till icke så litet, särdeles dess präktiga final II, som
går igen här och der i Spohrs opera. VWVirtuosen lyser för myc-
ket fram i kompositörens afsigter, han arbetar och arbetar, men
geniet fattas. Dock är hans arbete oftast välgjordt, en mild, för-
synt känsla är hans främsta igenkänningstecken. Men han är för
litet objektiv för att lyckas i operastilen. Äfven de bästa delar
ha symfoniskt instrumental anklang, så t. ex. är Jessondas vackra
aria i akt I en symfoni, der scherzot och finalen fattas. Hennes
scen i sista akten lofvar mer än den håller, stort anlagd, men
idélös. Duetterna äro lyriska stämningsbilder af rent och bestående
behag, alltid dock mer lämpliga för konsertsalongen. TI finalerna
märkes bäst bristen på dramatisk verve, äfvenså i de torra re-
citativen, der Nadori och Tristan fått brorslotten äfven i qvali-
tativt hänseende, ty damernas äro mer än tråkiga. Ett par ter-
zetter äro alldeles instrumentalt behandlade, särdeles den i första
akten, som bör ledigt kunna sättas för flöjt, klarinett och violin.
Den i tredje akten börjar bra, men saknar genomförning. Vissa
körer äro ännu hörvärda, såsom introduktionens, krigskörerna o.
8. v. Instrumenteringen är vacker och vårdad, stormen sinnrikt
afbildad trots enkelheten. Det kunde ju vara rätt roligt att höra
en opera af Spohr för en gång, men talang förblir dock talang.
Skulle man icke nu kunna få höra mer genialiska verk från gamla
tider, något af Spontini och framförallt Gluck, hvars noamn allt-
för länge saknats, men som med sångarkrafter som Oselio, Öst-
berg, Aimati, Edling, Lundqvist, Ödmann, kanske skulle vara mer
möjlig än man hittills vågat hoppas. Det är dock första raugens
musik och det är sådan vi behöfva i dessa tider.
Filharmoniska Sällskapet börjar allvarsamt hota den ärevör-
diga Musikföreningens så när sagdt lagstadgade anseende som
Sveriges främsta körsällskap. I+ fjol hade Filh. Sällskapet äran
af att, först i Sverige, framföra J. S. Bachs »Matheus-passion»
och i år har det uppfört J. Brahms »Tyska Requiem>, ett samma
andas barn, om ock på blygsamt afstånd från musikens Fideias.
Man vet att Filh. Sällskapet redan tvenne gånger förut upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
