Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikrevy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
kämpar för sin sak med en sådan bravour som denna Alice.
Mer nytt och intressant var hvad fröken Piehl denna äfton hade
att förkunna: en stor aria ur Catarinas parti i op. La reine de
Chypre af EF. Halévy, ett arbete, som innehåller många musika-
liska skönheter, men hvars långsamt framskridande handling en-
dast alltför omständligt satts i musik, hvadan verket aldrig nått
någon större popularitet trots de utmärkta förmågor som intro-
ducerade operan i Paris, Rosina Stoltz, som då stod på höjden
af talang (och intrigmakeri), de begge framstående tenorerna Du-
prez och Massal, baritonisten Baroilbet, basen Bouché m. f.
Fröken Piehls utförande af den ganska praktfulla arian öfver-
raskade med en dramatisk nerv, större än hon någonsin förut
presterat och gjorde understödd af sin storartade stämma, hvars
välljud aldrig upphör, sitt nummer till aftonens yppersta solist-
nummer. Det är sällan man får böra en sådan alt-sång och
publikens bifall syntes rättvisligen sentera detta... Mindre upp-
seende väckte hr Lejdström: med några små arior af Saint-Saéns,
likväl fint komponerade och intelligent exeqverade samt hr Le-
mon, som sjöng en af Brynolfs folkvisarietter (ur Hallströms
»Hertig Magnus») hvilka ligga bra för sångarens puvarande
fattningsgåfvor. Prof. Hallström slogs med grefvinnan "Taube
i en dörr under aftonens lopp, detta dock af pur modesti, då
grefvinnan ville puffa fram honom allena på tiljan att buga för
applåderna efter »Granadas dotter», en ny opera, af hvilken
professorn benäget gaf den utvalda publiken en primeur.
Slutnumret utgjordes af den celebra graf-scenen ur Rossinis
»Semiramis», en opera, som flera gånger varit påtänkt i Stock-
holm, meh hvars entré omöjliggjorts af någon passande Arsace,
primadonna dalto. När ’Trebelli på 70-talet var här fanns vis-
serligen en sådan, men då var det drottningen sjelf, som fatta-
deg, hvilket gjorde att 1878 Lucrezia kom till uppförande i st.
fi den påtänkta Semiramisg, trots den senare operans oemotsäg-
liga öfverlägsenhet. Rossini visar här blomman af sitt andra
manér, som med bibehållande af de italienska formerna visste
förena ett dramatiskt pathos, t. o. m. en viss lokalfärg. De
skimrande vokaliser hvarmed drottningens parti är utstyrdt för-
svara sin plats, likaväl som broderierna på hennes sammets-
mantel, deremot passa de föga de öfriga personerna, från hvilkas
partier man numera plär utesluta dem, särdeles som alt- och
basrösterna i våra dagar ej ha den böjlighet som i Malibrans
och Lablaches dagar. Grefvinnan Taube gaf Semiramis med
rätt mycken karakteristisk ampleur, koloraturen med här erfor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
