Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från Parkett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
sitt ämne till den grad, att hon affischerar sina personer »fader»,
»moder» 0. 8. v. Detta är med all visshet att skjuta öfver må-
let. Att deremot sammanföra så många skärande element som
möjligt i en familj, är konstnärens rätt, att genom koncentrering
öka sitt uttalandes verkan, om det ock synes i och för sig nästan
på gräns af onatur. Pjesens form är den moderna interiörens
lugnt framskridande form af dramatiserad dagboksanteckning utan
stegringar, spänning, större handlingar och — betänkligast — utan
slut. Om denna art af pjesskrifveri kan man ju hysa diametrala
åsigter; att arten odlas med talang af fru Leffler, torde deremot
alla kunna vara ense om. Tvifvelaktigt kan dock vara hur mot-
tagandet vid premidren blifvit, om ej herr Hillberg visat sig ovan-
ligt vaken och intresserad denna afton. Vid så lycklig disposi-
tion vet man att hr H. alltid presterar något genialiskt. Så ock
nu. Denna familjefar var lifslefvande tagen ur vår byråkratis
pensionsstat, yta, miner, sätt att forma ord och perioder, karak-
terens korrekta stabilitet, genomsyrad af egoism och faderskärlek,
lätt lurad, men högtidlig då han kommit öfver något, smårolig i
sina då antagna poser, som anses verka krossande på de felak-
tiga — allt detta tänkt af ett lysande skarpsinne och utformadt
af en mästares teknik. Som vanligt förekommer äfven i detta
alster af la duchessa di Cajanello (vu kan hon ju få heta så till
ytterligare variation) en person som varit nere i Italien och der
förälskat sig. Det var fröken Behrens som ganska bra realise-
rade den uppgiftens innebörd. Fru Hartman hade af förf. hyllats
med en pendant till Gurli, men betydligt mattare, hvadan också
fru H. till en del brände sina kol förgäfves. Fru Boaeckström
hade som vanligt le sens commun på sin lott och resonnerade
och diskuterade med stor talang. Frk Åhlander kunde kanske
gjort mormodern litet mer sympatisk, men spelade för öfrigt med
säker och träffande karakteristik. Frk Klefbergs rutin i upp-
offrande makar och mödrar förnekade sig ej heller här. Hr Sö-
dergren gom den mest sympatiska af ungdomen var behaglig att
skåda och sannt naturtrogen, så när som på de långa benen, som
voro häpnadsväckande för en sjuttonåring, låt vara äfven i våra
»förderfvade tider>. — Efterpjesen Kärlekens triumf var ett för-
feladt balett-scenario, der hr Skånberg hade för litet och fru Fahl-
man för mycket brusande glöd, men der begge voro ganska täcke-
liga för öga och öra. En liten aria eller ett pas de deux då
och då skulle hjelpt upp det hela. ;
Francois Coppées lilla tragedi-unge »Pater Noster»> är föga
märklig i och för sig, bjudande på förf:s vanliga »vackra språk>,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
