Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från Parkett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
odramatiska longörer 0. s. v., men på Dr. teatern märklig genom
den lycka som fröken Zetterberg deri gjorde. Rose Morels rol
är också som klippt för fröken Z:s räkning, sjelfva hennes fel
bli här förtjenster och mer — kan icgen skådespelerska begära
af en rol. Nervositet, hysteriskhet, korta och långa gråtanfall, |
häftiga förbanunelsetal i forte fortissimo, mjeltsjuka, gråtmildhet
— allt detta ligger uppslaget för fröken Zetterberg, som väl al-
drig kunat gifva full illusion någonsin förr. Att det myckna
stapplandet delvis kunnat göras mer vackert att skåda, en och
annan ful gests utlemnande (särdeles den rysliga vid skänken)
äro småanmärkningar som drunkna i det haf af jubel, som öf-
versvämmat Rose Morel. Den lilla: enaktaren gaf publiken det
sällsyntare nöjet att se hr Elmlund annat än som utlefvad péere
noble. Fröken Klefberg hade varit att föredraga i gummans
rol framför fru Littmark, som ofta har otur att få »opassande»>
roler. Hr Örtengren torde kunna ta högvördiga presterståndet
på entreprenad inom inrättningen, han är den bästa representant
för klassen i fråga.
På Svenska teatern har det stora dramat också odlats,
tack vare herrskapet Engelbrecht, som förr hänryckte landsorten
med resp. Bothvell och Maria i Björnsons »Maria Stuart». Vi
tvifla att de nu hänryckt Stockholm. Emellertid stod fruns pre-
station betydligt öfver makens. Man märkte på många ställen
att hon är dotter till sin mor. Men icke får Maria Stuart spe-
las så enformigt och salongsmessigt. Fru E:s tal saknade ofta
både höghet och kraft, ganska vigtiga repliker sladdrades bort
som ett tomt: God dag, hur står det till. Nog kan det inläg-
gas mer storhet och kraft utan att återgå till tjugetalets tragedi-
manér. De stridiga känslorna hos den krönta kameleonten kommo
för litet fram och kommo de fram fingo de för liten relief. Ro-
lens början skulle hållits långt mer i dur, tonfallen skulle här
varit mer ystra, mindre lätta att förutse. Scenen med Rizzio
och lorderna gjordes med något af Elise Hvassers konstnärsskap,
äfven afskedet från Davnley var pregladt deraf. Annars var det
mer i yttre än inre egenskaper fru E. påminde om sitt frejdade
möderne, fru Hvassers sätt att föra hufvud och händer, stiga
upp, gå o. s. v. Det är ju vackert så men det är icke nog
framförallt ej för en rol, som så dominerar det hela som Björn-
sons Maria Stuart, deri olik Schillers, der intresset splittras mel-
lan två krönta damer. ;
Hr Engelbrecht är ej precis någon teater-Bothwell. Det
kan ju hända att den verklige såg ut som hr Engelbrecht och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
