Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Konst och politik, af Hardi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
kister, komunarder och socialister (i sämre mening); men det
skulle det nya, moderna dramat snart kunna göra, om det får
tid att utveckla sig ät det misstänkta håll dit det syftar. — Man
vill. från spellistan stryka ut Shakspere, Calderon, Schiller och
Goethe och deras skola, och tro att det är utveckling och fram-
åtskridande ... Vansinniga kräftgäng! Må den varda slut! —
Den som för besvärets skull bortkastar kulturens dyrbaraste blom-
mor — blir förvildad.
Vilja vi åt oss uppfostra goda, om möjligt stora skådespe-
lare, eller vilja vi nöja oss med godtköpsgycklare? Vilja vi slut-
ligen se några stora författare bland våra dramatiska skriftställare
eller skola vi visa dem alla till sekund- och muntrationsteatrar-
nas arenor? — Vilja vi det bättre och bästa, måste vi också
utöfva det bättre och bästa. Det skall ändå alltid bli nog stort
spelrum qvar för dem som fordra litet eller intet af det goda.
Skall den goda smaken och den goda tonen i landet och
hufvudstaden icke endast vara förbehållen några få, skall den
blifva inflytelserik och uppfostrande, då kunna vi icke nöia oss
med mindre än utt hela vårt teaterväsea bygges på solidare grund
än under senare tider varit fallet. Några få exempel till sträfvan
efter det bättre, äro ej nog. Tror månne styrelsen för kgl. Dra-
matiska teatern, att i valet af de romantiska dramerna »Ruy
Blas» och »Kabal och Kärlek» ha gjort det litterärt bästa urvalet,
då bedrar hon sig storligen. Victor Hugos onaturliga och —
trots de vackra franska verserna — puerila äfventyrsstycke borde
helst ha: hvilat på bibliotekshyllan; de onaturliga personer som i
detta stycke framställas utgöra intet helsosamt studium för skåde-
spelarne; och Scbillers af ungdomlig feberglöd och raseri mättade
ungdomsarbete är, när man vill göra Schillers författarenamn ånyo
praktiskt kändt hos en publik som glömt eller aldrig intimt känt
denne store författare, ett misslyckadt val, då så många bättre
stycken af denne författare finnas att välja. Dessutom kunna
dramatiska teaterns nuvarande lamt uppfostrade skådespelare ej
gifva den rätta färgen åt begge dessa romantikers eldfängda styc-
ken, förutan hvilken besväret med deras inöfvande blir fullkom-
ligt betydelselöst. De af staten i det närmaste öfvergifna konst-
institutionerna skola, såsom vi hoppas det, snart åter kräfva sta-
tens understöd och också erhålla det. Skulle konsten blomstra
under den nuvarande interimsperioden, ju större bör då väckelsen
för staten blifva att vilja vara med om äran. Men framför allt
skall den dramatiska scenen (talscenen), som är den sceniska
konstens a, b, c, understödjas! Vår nationalopera-scen, som kraft-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
